rec_on rec_on rec_off rec_off rec_off

Benjamin Buttons otroliga liv

Orginaltitel: The Curious Case of Benjamin Button
Genre: Romantiskt epos
Regi: David Fincher
Skådespelare: Brad Pitt, Cate Blanchett, Tilda Swinton, Taraji P. Henson
Land: USA
Utkom år: 2008

Text: Michael Tapper
Publicerad 15 januari 2009 23.30 Uppdaterad 16 januari 2009 16.26
Större eller mindre text 0 Skriv en kommentar

Vykort utan vidare innehåll

Filmrecensioner.
"Benjamin Buttons otroliga liv" är full av starka möten och avsked – men de historiska kommentarerna har reducerats till något tämligen innehållslöst, konstaterar Sydsvenskans recensent Michael Tapper.

Benjamin Buttons otroliga liv är ett strandat megabudgetepos som kvävts av tyngden från sina egen tomt skramlande storslagenhet. Av F. Scott Fitzgeralds komiskt rappa, drygt tjugosidiga novellskröna från 1922 har man endast behållit titeln och grundidén om en man vars biologiska klocka tickar baklänges. Av hans lätta, eleganta handlag har man inte tagit någonting.



I samarbete med Filmtrailer.se


Manusförfattaren Eric Roth har stöpt om berättelsen till en variation på sin Oscarvinnare "Forrest Gump". Tom Hanks livfulla enfaldighetsguru har blivit Brad Pitts lågmälde stoiker Benjamin Button. Det bohemiska yrväder som ödet utpekat till hans hjärtas dam heter nu Daisy (Cate Blanchett), efter hjältinnan i Fitzgeralds "Den store Gatsby".


Någon historiemanipulation motsvarande Gumps möte med JFK eller John Lennon finns det däremot inte. Den historiska inramningen betyder just inget alls. Den är mest en scenografisk tapet. Knappt det förresten.


Berättelsen vindlar sig genom en serie hjärteknipande möten och avsked från huvudpersonens födsel i New Orleans vid krigsstilleståndet 1918 till Daisys död under orkanen Katrina 2005 i samma stad. Datoranimationens trolleri med skådespelare och miljöer imponerar, men jag undrar: Var är 1930-talets depression? Rasismen i Södern? Vietnamkriget?


Annars är ju utvecklingsberättelser mot en historisk fond laddade med allegoriska och moraliska bibetydelser. Men av Buttons uppväxt i New Orleans, äventyr på en bogserbåt under andra världskriget, seglatser runt Karibien med Daisy eller hans backpackerliv som ung har det bara blivit en serie vykort.


Man kan stirra sig blind efter något djupare tankegods utöver pastor Jansson-klichéer, som: Att livet, som sommaren, är kort och det mesta regnar bort. Eller att livet är en lång flod som av ödets alla nycker slingrar sig i bitterljuva krökar. Det hade inte förvånat mig om Gump själv dykt upp för att reprisera sin monolog om livet som en chokladask.


Och som vanligt när en film eller bok ska föreställa vara som livet självt saknas ansträngande hantverksarbete som genomtänkt dramaturgi eller samtidskritiska reflektioner. I stället för en stringent genomförd konstnärlig idé bombarderas vi med dramatiska blindgångare och förkonstlade tokrolighetsgrimaser, alltifrån orkanen Katrinas poänglösa gästspel till en gammal bondlurks minnen av alla gånger som han träffats av blixten.


Det mest bestående intrycket är nog freakshowen kring Pitts förvandlingar från gammal till ung, och jag skymtar en skräckfilm besläktad med Dorian Grays porträtt under den blodfattiga romansen. Då tonårige Button i finalen hemsöker sextioårige Daisy för att under sedan tyna bort till ett dement spädbarn ska vi famla efter näsdukarna. Men det som väller fram är snarare äckel inför något som så totalt strider mot bilden av barnet som framtidshopp, som livets förnyelse.

1 läsare har reagerat på denna artikel

0% är glada

0% är likgiltiga

0% är nyfikna

100% är arga


Hur reagerar du på "Vykort utan vidare innehåll"?

  • sorgligt
  • Jag har sett filmen och håller inte med om någonting i recensionen. Vi har nog sett två olika filmer. Är Tapper medveten om hur mycket han tecknar sin egen person mellan raderna. Jag har aldrig läst en så snål och hjärtlös recension.
  • Stockholm
  • fredag 16 januari 2009 kl 10:03

  • Tack.
  • Som vanligt, oklart varför, måste flera dramaturgiskt viktiga sekvenser avslöjas i "recensionen"- det blir då ingen recencion, utan ett referat. Jag kan "recensera" Hamlet: "Välskriven pjäs, tråkigt bara att han dör på slutet". Kul. Tack, som sagt.
  • Klas
  • fredag 16 januari 2009 kl 11:05

  • obegripligt
  • Vad menar recensenten med två sista raderna: "Men det som väller fram är snarare äckel inför något som så totalt strider mot bilden av barnet som framtidshopp, som livets förnyelse" Jag undrar: strider mot vadå? Mot realismen? Herregud, Tapper... det är en saga. Varför bli äcklad av en saga där man intelligent vänder på begreppen. Jag är djupt oroad över ditt sätt att uttrycka dig. Varför har du en sån njugg och hånfull ton? Filmen är fantastisk.
  • Abba
  • fredag 16 januari 2009 kl 11:51

  • Hmm.
  • Håller nog faktiskt med de andra här. Ringde faktiskt Sydsvenskan idag och sa upp min prenumeration p.g.a recensenterna, orkar inte med deras pretentiösa arrogans mer.
  • Besviken
  • fredag 16 januari 2009 kl 12:04

  • Bara att konstatera ..
  • .. att Michael Tapper och jag inte samtycker :) Hade filmen med mig länge efteråt, drömde t o m om den, vilket betyder att den rörde mig djupt. Längesen faktiskt, och jag ser mycket film, ofta. Också synd att du beskriver för mycket av handlingen och förstör en hel del upplevelser för dem som ska se den. Spoiler allerts!!
  • Molly
  • fredag 16 januari 2009 kl 12:06

  • Hmm
  • Recensenten tycker filmen saknar "samtidskritiska reflektioner"... Det kan inte vara lätt bära sanningen på sina axlar, att inte låta sig svepas med, att hela tiden leta fel (som är högst personliga upphängningar) Den här recensionen är skamlig i sin nedlåtande ton mot en film som så mästerligt beskriver livet via en bitterljuv genial sagoknorr.
  • Mamma
  • fredag 16 januari 2009 kl 12:32

  • Konformist, javisst!
  • Jag håller också med er andra. Tror det finns en lösning på problemet: Det absolut bästa vore om alla hade en personlig recensent tilldelad, vilken skrev texter som liksom hoppade upp i ansiktet och slickade en i ansiktet. Lite som en glad hund. Vad tror ni? Alltid medhårs, aldrig motstånd. Och alltid bekräftelse av den egna världsbilden. Jag tror på det.
  • Alexander
  • fredag 16 januari 2009 kl 13:47

  • allmänt känt...
  • Det är allmänt känt att sydsvenskan står för de absolut sämsta recensionerna... det är bara att sluta läsa dom. Att den dessutom får en person (och säkerligen fler), här nedan, att säga upp sin prenumeration måste ändå få er att tänka till lite? Eller? Sluta va så "stuck-up" för att använda engelsk terminologi. Att vara kritiker eller recensent innebär inte att snacka ned eller rent ut sagt b*jsa på allt.
  • Skärpning!
  • fredag 16 januari 2009 kl 16:01

  • Sluta avslöja slutet
  • "Då tonårige Button i finalen hemsöker sextioårige Daisy för att under sedan tyna bort till ett dement spädbarn ska vi famla efter näsdukarna." Vad FAN avslöjar ni slutet på filmerna för!?
  • Seriöst
  • fredag 16 januari 2009 kl 16:16

  • Spoileralert!!!
  • Tack för du avslöjade slutet.. Det var jättesnällt av dig.. Bimbo...
  • Mikael
  • fredag 16 januari 2009 kl 16:39
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu