”Ebbe the Movie” är ett collage av nyhetsmaterial, fotomontage och intervjuer. Ibland följsamt trendigt i sina jump cuts, glidande kamera och bildkompositioner med intervjupersonens huvud guppande i nederkanten. Men huvudsakligen rappt, elegant och fyndigt. Och så har man en historia så märklig att den bara kan ha hämtats ur verkligheten.

Överraskningar saknas däremot eftersom filmen följer den nyss avlidne DN-medarbetaren Anders Isakssons bok ”Ebbe – Mannen som blev en affär” från 2007. Isaksson intervjuas men borde också ha stått som manusförfattare. Likheterna mellan boken och filmen är slående, även i den politiska hållningen.

Liksom Isakssons bok (och hela författarskap) är filmen uteslutande en uppgörelse med socialdemokratiskt maktmissbruk. För även om det snart framgår att Ebbe Carlsson inte är idéernas man, som det sägs i filmen, utan drivs av principlös, amoralisk makthunger, så framställs han som ett unikt socialdemokratiskt fenomen.

Därmed missar man poängen med att se tillbaka på affären. I stället borde filmen gått vidare för att betrakta dagsläget, nu när alla partier kämpar med fallande medlemssiffror.

Finns det några Ebbe Carlssons idag? Har vi lärt något av affären? Är det idéernas män och kvinnor som flockas kring maktens köttgrytor?

Inslaget om det uppblossande böghatet kring affären i en tid av aids och nymoralism kunde man också utvecklat mer. Här återknyter det slutande 1980-talet plötsligt till 1950-talets paranoia om en infiltrerande bögliga i statsapparaten.

Som den fingerfärdige mediemanipulatör han var, vände emellertid Ebbe Carlsson stämningarna 1991 när han svårt sjuk i aids gästade Stina Dabrowski i tv och trollband en mångmiljonpublik.

Jag kan inte annat än att instämma i Leif GW Perssons motvilligt beundrande summering: Han är en fenomenal romanfigur med tillägget: och ett varnande exempel.