rec_on rec_on rec_off rec_off rec_off

The Boat That Rocked

Genre: Komedi
Regi: Richard Curtis
Skådespelare: Philip Seymour Hoffman, Rhys Ifans, Bill Nighy
Land: Storbritannien
Utkom år: 2009

Text: Mattias Oscarsson
Publicerad 16 april 2009 20.28 Uppdaterad 8 maj 2009 2.00
Större eller mindre text 0 Skriv en kommentar

The Boat That Rocked

Filmrecensioner.
Richard Curtis nya film handlar om hur radiopiraterna gäckade de brittiska myndigheterna på 60-talet. Mycket till handling är det inte frågan om, mer en samling sketcher. Somligt är roligt, annat sjunker som en stenkaka, tycker Mattias Oscarsson.

Den brittiska romcomens främste sockerbagare, Richard Curtis (”Fyra bröllop och en begravning”, ”Notting Hill”), lastar ett skepp med en storartad komediensemble och ger sig till sjöss för att skildra hur radiopiraterna gäckade myndigheterna på 60-talet.



I samarbete med Filmtrailer.se


I intervjuer har Curtis sagt att han velat efterlikna den flytande stämningen i Robert Altmans ensembledramer, men likheten är en knappt skönjbar krusning på ytan. Det här är mer en samling sketcher om tio män i en båt – handlingen glömde man i hamnen.


Den tunna röda tråden utgörs av unge Carl (Tom Sturridge) som tar mönstring på radioskutan i Nordsjön där hans gudfar Quentin (Nighy) både är kapten och stationsboss. På båten möter Carl en uppsättning excentriska dj:ar, främst The Count (Hoffman) och Gavin (Ifans), som lever för att dygnet runt sprida Kinks, Stones, Who och Hendrix.Radiopratarna blir superstjärnor då de vågar utmana monopolet BBC, som bara sänder två timmar rock i veckan.


Behöver vi ytterligare en film som mytologiserar 60-talet? Vi behöver i alla fall inte ”The Boat That Rocked”. Curtis har ingenting att säga utom att det var extra nytt och skoj med sex, droger och rock’n’roll under årtiondet – vilket illustreras med tjatigt återkommande klipp av euforiska ungdomar på fastlandet som stuffar till de illegala sändningarna (och nej, något inlägg i fildelningsdebatten är det svårt att tolka det som).


Det stelbenta etablissemanget förkroppsligas av Kenneth Branagh i rollen som piraternas fiende, ministern Dormandy, en figur som är karikerad bortom all trovärdighet.


Lägg därtill en grabbig ton (för att inte säga gubbig; de flesta hippa dj:arna på båten spelas av skådespelare kring 40) och en unken kvinnosyn – bimboartade groupies på sjöbesök och en lesbisk kock, båtens enda kvinna, vars sexuella läggning måste omnämnas så fort hon syns i bild.


Jag är svag för Curtis romantiska komedier, men utan romantiken tappar han både omdöme och styrfart.


Kvar är en samling skämt med en begåvad ensemble – somligt är riktigt roligt, annat sjunker som en stenkaka.

0 läsare har reagerat på denna artikel

% är glada

% är likgiltiga

% är nyfikna

% är arga


Hur reagerar du på "The Boat That Rocked"?

  • The Boat That Rocked
  • En måste-film för oss som lyssnade på Radio Syd, Radio Caroline, Northsee International, m fl på 60- & 70-talet!
  • Nielz
  • fredag 17 april 2009 kl 16:51
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu