Duplicity
| Genre: | Thrillerkomedi |
|---|---|
| Regi: | Tony Gilroy |
| Skådespelare: | Clive Owen, Julia Roberts, Paul Giamatti, Tom Wilkinson |
| Land: | USA |
| Utkom år: | 2009 |
Duplicity
Filmrecensioner.
Michael Tapper ser "en elegant sammanflätning av komedi, satir och spänning i en underhållningsfilm för vuxna intelligenta människor".Tony Gilroy har blivit något av en expert på sofistikerade spionthrillrar efter att som manusförfattare ha täljt guld av Robert Ludlums medelmåttiga Bourne-romaner. I regidebuten ”Michael Clayton” flyttade han perspektivet till storföretagens gangstermetoder med hjälp av privata säkerhetstjänster och jurister och gav berättelsen en satirisk udd. I ”Duplicity” läggs den romantiska komedin till som ännu ett lager i en snårig labyrint med nålkurvor och falluckor.
I samarbete med Filmtrailer.se
MI6-agenten Ray (Clive Owen) och CIA-kollegan Claire (Julia Roberts) möts till synes av en slump och ljuvt dubbelspel uppstår mellan dem. Så ljuvt att de fortsätter sitt erotiskt laddade hatkärleksförhållande som spioner åt två konkurrerande schampo-företag. Under åren som går blir gränsen mellan deras verkliga känslor och rollspelet så utsuddat att de snart inte ens är säkra på sig själva längre.
Man får gå tillbaka till Hollywoods guldålder – till en Hitchcock eller en Billy Wilder på höjden av sina karriärer – för att hitta en lika elegant sammanflätning av komedi, satir och spänning i en underhållningsfilm för vuxna intelligenta människor. Gilroy, som också signerat manuset, har ett finstämt öra för underfundig dialog och en sällsynt fingertoppskänsla med vilken han håller åskådaren fängslad genom turerna av svekfulla intriger och överraskande avslöjanden.
Owen och Roberts har med ålderns och skådespelar-skicklighetens rätt nått en både dramatisk och komisk pondus i klass med Cary Grant och Katharine Hepburn. Deras tvära kast mellan hopp och förtvivlan, kärleksfull tilltro och cynisk svärta kräver ett absolut gehör i samspelet för att inte bli förkonstlat och plumpt.
Det haltade i kammarspelet ”Closer” för några år sedan, men här har det finslipats till ljuv musik. Och då blir repliker som ”Jag vet vem du verkligen är men älskar dig i alla fall” sublima, inte bara vitsiga.
Måttstocken på en bra manusförfattare och regissör är också rikedomen i paletten, inte bara miljöerna utan kanske främst bifigurerna. De mest anslående är Paul Giamattis och Tom Wilkinsons stridstuppar i toppen på var sitt företagsimperium som under förtexterna drabbar samman i slow motion framför sina privatplan i en parodi på klassiska boxningsfilmer. Sådana roller är förstås mumma för två karaktärsskådespelare, som både kan använda finliret men också spela ut i full operagrandeur.
Men min favorit är ändå Carrie Prestons tillitsfulla kontorsslav som cyniskt utnyttjas av Ray för att ta sig in i konkurrentföretaget men som ändå vägrar bli bitter när hon förstår vad som hänt.
Scenen när hon förhörs av Claire, som samtidigt bläddrar genom övervakningsbilder av Rays erotiska förförelseknep med sammanbiten min, gestaltar filmens centrala problematik: tvekan mellan att behålla cynismens känslomässigt förtvinade pansar mot omvärlden eller våga ta språnget ut i den förbehållslösa kärleken.
Sydsvenskan tipsar:
3 Romantiska spion-thrillrar
”De 39
stegen” (1935) av Alfred Hitchcock efter John Buchans roman är själva
urtypen med sina både dråpliga och rafflande äventyr när två ofrivilliga och
omaka spioner blir ett.
”Casablanca” (1943). Bogarts och Bergmans vilsna själar
försonas i klassiskt bitterljuvt slut med att de måste gå skilda vägar i
kampen mot nazismen medan de minns tiden tillsammans i Paris.
”Body of Lies” (2008). Leonardo DiCaprios luttrade
CIA-agent får en kort tid av lycka med en iransk sjuksköterska i Amman innan
kärleken används som ett vapen mot honom.
- Sydsvenskan har en skruv lös
- Den som har sett den här filmen för Sydsvenskans räkning måste ha sovit sig igenom hela filem. Detta är en tråkig, pretentiös och dåligt spelad historia. JR och CO är inga karismatiska skådespelare som kan lyfta upp en så här dålig story. Spara slantarna från både denna, usla Änglar & Demoner och urusla Män som hatar kvinnor och gå i stället och se en riktigt bra film när det väl dyker upp en på repertoaren. I annat fall kan ni lika gärna gå och ta ett par öl för de sparade slantarna.
- Scrooge
- fredag 29 maj 2009 kl 12:47
- 3,5
- Denna film får 6,7 på IMDB efter ca 6000 röster (IMDB betygen brukar generellt vara hög för nya filmer) denna film får ett snitt på ca 3,5 av andra expertrecencenter Själv tyckte jag filmen var .. hmm.. jäsp? Är recencenten mutad?
- Lund
- fredag 29 maj 2009 kl 13:09
- Fimpa filmkritiker
- Jag läser aldrig filmrecensioner. Det är bättre att gå efter eget huvud. Om man nu skulle få för sig att läsa en recension så ska man alltid gå efter motsatsen av vad de tycker om filmen.
- Filmtipsaren
- fredag 29 maj 2009 kl 16:11
- My God
- Kära Tapper, kolla filmen en gång till, köp den på Import, ladda ner den, du har inte en aning om vad du skriver. Det är ett trassel som är omöjlig att reda ut - se filmen igen. Filmen går bara ut på en anda sak - att vara smart (trasslig) och omöjlig att räkna ut. Om det är enda syftet, så har det inget med 5 poängs-film att göra. Men är man rädd för att känna sig bortkommen så drar man självklart till med en 5:a. Men filmen handlar bara om en helt ointressant lust att dricka Champagne.
- förtappad
- fredag 29 maj 2009 kl 21:49
- Tummen upp!
- Mikael Tappers recensioner brukar dra på sig mycken animositet. Denna är tydligen inget undantag. Att ge filmen en 5:a må vara att ta i en smula, men jag ger den klart godkänt och rekommenderar den för alla som är vuxna nog att inte se fram emot "Terminator Salvation". Om ni vill höra ännu ett utlåtande om filmen i fråga, fråga historieprofessor Kristian Gerner!
- Magnus
- fredag 29 maj 2009 kl 22:07
- Cencur
- Skriver du något nedsättande om Tappers smak och kunskaper så tas inlägget bort inom en halvtimme. Men skriver Tapper något nedsättande om en regissörs smak och kunskaper är det fine. Bara så du vet.
- cencur
- lördag 30 maj 2009 kl 10:28
- STOR skillnad
- Det är faktiskt STOR skillnad mellan att publicera en signerad filmrecension i en dagstidning under överinseende av en juridiskt ansvarig utgivare och lite löst, sladdrigt tyckande i ett anonymt kommentarsfält. Detta jag har skrivit nu är ett utmärkt exempel vad jag menar med "löst, sladdrigt tyckande".
- Magnus
- söndag 31 maj 2009 kl 21:41
Mest läst på Filmrecensioner
Läsarpulsen
- 1 29-årig man gripen efter bråk
- 2 Laddar för största Valborgsfesten
- 3 Antalet rån ökar i Malmö
- 4 Dödsfall orsakade av asbest ökar igen
- 5 Bil på bottnen hotar dricksvatten
- 6 2014 får Malmö sitt nya badhus
- 7 Löfven får lägre lön än Juholt
- 8 Väktare räddade misshandlad
- 9 Turning torso – en världskändis
- 10 Apple-aktien över 500 dollar
Toppnyheterna just nu
