Endast femton mil öster om Gotland ligger Lettland. Där bor fotografen Inta Ruka, ungefär jämnårig med svenska fotografen och dokumentärfilmaren Maud Nycander. Men skillnaderna i deras uppväxtförhållanden och bakgrundshistorier befinner sig på ljusårs avstånd.

Det är ingången till Nycanders fascinerande skildring av en kvinna som i dag hör till världseliten bland stillbildsfotografer men som ännu inte vågat släppa städjobbet på svenska ambassaden i Riga.

Inta Ruka fick i unga år en kamera i present av mamman och blev fast.

Hennes senaste utställning är bilder av befolkningen i ett fattigt, slitet, hundra år gammalt bostadsområde i Rigas utkant. Filmaren dokumenterar vernissagen där Lettlands president blandar sig med människorna från stadsdelen.

Genom Inta Rukas liv blir Nycanders film också berättelse om Lettlands historia, från andra världskriget och framåt. Rukas mamma och hennes föräldrar tvingades till arbetsläger i Sibirien, något som präglade modern för resten av hennes liv, inte minst de sista åren.

Mycket av invånarnas historia lyser genom Rukas bilder och här ligger dokumentärens styrka. Lettiskans realistiska svartvita fotokonst, ofta med en vacker poetisk förhöjning, står helt för sig själv. Men det är ändå mot bakgrund av historien, den mångåriga sovjetiska diktaturen och landets nyvunna självständighet som bilderna blir verkligt intressanta och flerdimensionella.