I samarbete med Filmtrailer.se

Lagom till 42-årsdagen är nördbuskisens kung, Judd Apatow, på väg ut ur puberteten på allvar. I "Funny People" tacklar han medelåldersproblem, dödsångest och ensamhet. Det är fläckvis riktigt vuxet.

Adam Sandler spelar den odräglige filmstjärnan George Simmons som sedan länge tappat skärpan och fastnat i uddlösa, men välbetalda, roller i skräpkomedier.

När han drabbas av svår leukemi leder det till livskris och självrannsakan: han återvänder till sina rötter i ståuppkomedin och blir bekant med några yngre wannabekomiker som är smickrade av att idolen nedstiger i deras krets. En av dem, Ira (Seth Rogen), blir kombinerad skämtskrivare, terapeut, hushållsslav och sällskapsherre åt den döende divan.

Så länge filmen kretsar kring Iras och Georges stapplande bromance och ståuppklubbarna i Los Angeles är "Funny People" riktigt underhållande. Komedispelet är gediget – inte minst imponerar Sandler i rollen som bortskämd barnrumpa – och många scener bär på en genuin svärta som är helt ny i Apatows humoruniversum, även om regissören inte vågar ta steget fullt ut. För även om det både gråts och kramas män emellan så snoppas ansatserna till allvar allt för ofta av med underlivsskämt – om dvärgsex, masturbation, feta penisar, stora penisar, kändisars penisar. Det är som en inövad reflex hos Apatow, något som rycker i baguetten. Kul i små doser, oerhört tröttande i längden. Och då är längden redan utmanande för att vara en komedi: "Funny People" klockar in på 2.25.

Men det verkliga problemet är att filmen i sista akten försöker växla spår till en Nora Ephron-pastisch om Georges försök att vinna tillbaka exfrun Laura (Leslie Mann). Här blir det tydligt att Apatow inte är uppgiften mogen. Än.