| Genre: | Katastroffilm |
|---|---|
| Regi: | Roland Emmerich |
| Skådespelare: | John Cusack, Amanda Peet, Chiwetel Ejiofor, Oliver Platt |
| Land: | USA |
| Utkom år: | 2009 |
För den som inte har råd att åka till Floridas högteknologiska nöjesparker – där ”2012” antagligen redan är en åktur – är filmen det näst bästa. Den släpps samtidigt med att ”Skyskrapan brinner” återutges på bluray, en katastrof som 1974 tog ungefär lika lång tid på bioduken. I ”2012” klaras den av på några sekunder i marginalen.
Det här är nämligen katastroffilmernas katastroffilm. Vi spenderar dryga två timmar på att bila från Stilla havets uppslukande av Kalifornien, flyga från ett enormt vulkanutbrott och simma från den globala syndafloden. ”Det kan bara börja i Hollywood,” säger undergångsprofeterna. Och visst, mayaindianernas kalender är ju bara en förevändning för ett spektakulärt effektfyrverkeri.
Resten av filmen fylls med religiös rappakalja och en grumlig människosyn. Miljarder människor dör som ögongodis medan huvudpersonerna klädsamt fäller en tår för att visa sin humanism. De bråkar lite om hur många som ska få plats på de särskilda räddningsfarkoster som byggts i hemlighet för den ekonomiska och politiska eliten. Samtidigt framställs det som coolt att tillhöra de utvaldas skara.
Emmerichs apokalypsporr (”Independence Day”, ”The Day After Tomorrow”) har kanske här funnit sin slutpunkt. Vad blir nästa steg? En kollision mellan solsystem? En repris på Big Bang?
Redan den första åkturen genom ett rämnande Los Angeles har ett löjets skimmer över sig, och när våra hjältar för tredje gången undkommer döden med en hårsmån känns det som en sömnig upprepning. Ändå har slutet bara börjat.
50% är glada
50% är likgiltiga