En sak är säker. Det är män och inga kvinnor som stirrar på getterna i den här filmen. Bortsett från en otrogen flickvän i filmens perifera början ser man knappt skymten av några kvinnor. Å andra sidan kan man kanske inte driva med kvinnliga soldater som tror att de är jedikrigare och vill förändra världen med parapsykologiska krafter? Det hade i vart fall blivit en annan film. Och kanske inte lika kul.

Den brittiske journalisten Jon Ronsons underhållande reportagebok ”Män som stirrar på getter” (nyss utkommen på svenska) har en påstådd verklighetsgrund hämtad från ”The First Earth Battalion” en hemlig grupp Vietnamveteraner som på 70-talet snöade in på new age med motton typ ”ingen supermakt utan superkrafter”.

Filmen tar steget vidare in i satirens värld med öppningen ”det här är mer sant än du verkligen vill tro”.

På samma sätt som det visat sig vara närmast omöjligt att filmatisera Kurt Vonneguts litterära och samhällskritiska skildringar av en bisarr värld, tycks inte heller Jon Ronsons bok (utan andra jämförelser) trivas fullt ut som filmfiktion.

För visst är det mer kittlande med ett samhällskritiskt reportage som går en hisnande balansakt mellan sanning och hittepå, än med en satir som ger begreppet ”fredsbevarande styrkor” en ny komisk mening och samtidigt raljerar mer med new age än med militarismen. Som filmsatir borde salvan ha varit grövre för att nå fram.

Bäst fungerar filmen på skådespelarplanet. Detta är främst George Clooneys film, regisserad av kollegan och mång­årige samarbetspartnern Grant Heslov – de två skrev bland annat manuset till Clooneys ”Good Night, and Good Luck” (2005). Ewan McGregor gör en fin insats som Jon Ronsons nervösa alter ego och Jeff Bridges är oförglömlig som hippieofficer.