rec_on rec_on rec_on rec_on rec_off

En enda man

Genre: Drama
Regi: Tom Ford
Skådespelare: Colin Firth, Julianne Moore, Nicholas Hoult, Matthew Goode
Land: USA
Utkom år: 2010

Text: Ingrid Stigsdotter
Publicerad 19 februari 2010 6.00 Uppdaterad 19 februari 2010 9.55
Större eller mindre text

Kramp i finkostymen

Filmrecensioner.
Colin Firth och Julianne Moore spelar huvudrollerna i modeskaparen Tom Fords debutfilm "En enda dag". Ingrid Stigsdotter har sett den.

"Jag är en kamera med öppen slutare, helt passiv, mekaniskt registrerande" skrev Christopher Isherwood i "Farväl till Berlin", betraktelserna från Weimarrepublikens sista dekadenta år som inspirerade den mörka musikalen "Cabaret". Isherwoods senare roman "En enda man" utspelar sig i södra Kalifornien under Kubakrisen 1962 men också här är huvudpersonen, som vi följer under en enda lång dag, en homosexuell exilbritt med kamerablick.

Suburbana grillfester och lekande barn framstår som utomjordingar när de observeras genom Georges (Colin Firth) tjockbågade glasögon. Den engelske universitetslektorns sexuella läggning, avmätta kroppsspråk och oklanderliga kostymer står i skarp kontrast till det amerikanska villaområdets hysteriskt avslappnade, sandalförsedda heteroidyll. Vi följer George i en vardag som blivit outhärdlig då alla rutiner påminner om hans nyligen avlidne livspartner Jim.

Tom Ford dramatiserar bokens händelseförlopp och glamouriserar både miljöer och människor. Alla som syns på duken är precis så minutiöst stajlade som man förväntar sig i en film av en modedesigner. Det spelar ingen roll hur många gånger andra karaktärer säger att George ser förfärlig ut, Mr Darcy från "Stolthet och Fördom" och "Bridget Jones dagbok" har aldrig sett bättre ut. Men han har heller aldrig övertygat mer som skådespelare. Firth är så förkrossande bra att jag sitter som på nålar genom hela filmen och knappt reagerar när kameran dreglar lite för mycket över Georges påklädningsritual (givetvis står Tom Ford Menswear för Firths kostymer). Också Julianne Moore bidrar till att skapa djup under ytan med sin sympatiska gestaltning av Georges väninna Charley, en ganska patetisk figur i boken.

I filmens bästa stunder skapar scenografin i samspel med fotografiska effekter som slowmotion en verklighetsbild förvriden av alkohol, droger och mental smärta. Efter denna storslagna debut hoppas jag att Ford hittar tid för fler filmer mellan modekollektionerna och att hans kompetenta medarbetare hjälper honom att hålla det mindre subtila reklamfilmsögat i styr.

3 läsare har reagerat på denna artikel

100% är glada

0% är likgiltiga

0% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Kramp i finkostymen"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu