Det är riktigt rödblodigt och smaskigt, betydligt blodigare än i de tidigare
tre filmerna baserade på Stephenie Meyers böcker i ”Twilight”-serien.
Kammarrätten ändrade i sista stund åldersgränsen från femton till elva år.
Man ska kanske vara en rätt mogen, distanserad, elvaåring för att inte bli
vettskrämd inför framtida barnafödande.
Efter alla förhandsskriverier vet redan den intresserade tonåriga tjejpubliken
att Bella gifter sig med sin älskade vampyr Edward och obegripligt snabbt
blir på smällen på bröllopsnatten. Det är å andra sidan ett samlag som heter
duga och får hela den flotta villan på en brasiliansk ö i gungning så att
delar av sovrumsinredningen faller samman.
Ändå andas det ingen autentisk sensualitet. Därtill är och förblir Bellas och
Edwards kärlekssaga alltför anemisk, trots blodet.
Men det börjar i skimrande bröllopsvitt med vissa piffiga röda inslag hemma i
småstaden Forks i delstaten Washington. Edwards rival och Bellas nära vän
och förtrogna, varulven Jacob, infinner sig i sista stund och varnar för
följderna av giftermålet och vad det eventuellt kan komma att innebära för
rivaliteten mellan vampyrerna och varulvarna.
Det är många koder som man måste känna till för att hänga med i intrigen.
Filmerna vänder sig tydligt till den som har följt berättelsen från början.
Här finns inget utrymme för resumé.
Det är osäkert om serien skulle ha sett annorlunda ut med en återkommande
regissör. Samtliga, liksom denna gång Bill Condon, har varit kompetenta
bildberättare. Scenografin och den konsekventa visuella stilen höjer
filmerna över medelmåttan, även om jag tycker att den första delen,
”Twilight”, hade den mest trovärdiga vardagstonen. Det konstgjorda, som
givetvis är en överenskommelse med publiken i all fantasy, har sedan dess
blivit allt mer dominerande och vampyrkvinnorna ser i varje scen ut som om
de kom direkt från en hollywoodsk skönhetssalong.
Bella är en förebild på flera plan för sina trogna fans. Hos henne finns en
begriplig längtan efter det gränsöverskridande och hon har mod och
integritet.
Kristen Stewart utvecklas också i rollen medan killarna får mindre utrymme.
Här mer än tidigare blir det ändå uppenbart att Edward och Jacob känslomässigt
sett skulle kunna vara kompletterande sidor i en och samma mansfigur.