ENTER THE VOID. Påståendet ”en film som inte liknar någon annan” är oftast trams. I fallet ”Enter the Void” är det snarare ett understatement.

Det här är bitvis mer tripp än film – en hallucinatorisk labyrint fylld av stroboskopljus, dunkadunka och psykedeliska mönster. Under två och en halv timme svävar vi genom ett nattligt Tokyo och ser strippklubbar, barer och bordeller genom en mördad knarklangares ögon. Hans osalige ande kan inte släppa taget om jordelivet och sin älskade syster med vilken han hade en symbiotisk samvaro med incestuösa undertoner.

Till slut hittar han en väg tillbaka genom att förvandla sig till spermie i en samlagsscen som slår något slags rekord i gynekologisk närgångenhet då kameran är placerad inuti en vagina.

Den franskargentinske regissören Gaspar Noé har de senaste åren seglat upp som en styv utmanare till Lars von Trier om titeln som arthousefilmens enfant terrible. Noé tar gärna i så att han nästan spricker av explicit sex och våld, freudiansk symbolik och storvulet idéstoff – i ”Enter the Void” handlar det bland annat om reinkarnation och ”Den tibetanska dödsboken”. Visuellt påminner han i sina bästa stunder om Kubrick.

Precis som von Trier har han också anklagats för att vara misogyn. Den fruktansvärda våldtäktsscenen med Monica Bellucci i baklängesberättade ”Irréversible” (2002) kan både ses som spekulativ provokation och ett starkt antivåldtäktsstatement.

I ”Enter the Void” finns samma ambivalens vad gäller sexism, incest och droger, vilket säkert ger en besk smak i munnen hos många betraktare. Klarar man av att svälja den medvetet överspetsade brygden får man en märklig upplevelse från en regissör som verkligen testar gränserna för filmmediet.

Men. ”Enter the Void” ska helst ses på bio, där man inte har en chans att värja sig mot den ofta prövande visuella attacken (jag vet, eftersom jag såg filmen i Cannes förra året då den tävlade om Guldpalmen). Tyvärr fick bara stockholmarna den chansen i Sverige. Som så ofta förr vad gäller den här typen av udda titlar får skåningarna tyvärr nöja sig med dvd-släppet.