Luc Jacquet (Pingvinresan) är tillbaka är tillbaka med en ny film i
gränslandet mellan dokumentär och spelfilm. Boel Gerell är inte
imponerad.
Efter det Oscarsvinnande genomslaget med polardramat ”Pingvinresan” är Luc
Jacquet tillbaka med en ny film i gränslandet mellan dokumentär och
spelfilm. Den här gången är det vänskapen mellan en tioårig flicka
(Bertille Noël-Bruneau) och en räv som utforskas, mot bakgrund av slående
vyer över grönskande dalgångar och bombastiskt filande stråkar.
I samarbete med Filmtrailer.se
Här skuttar flickan fram och avfyrar pärlande skratt åt allt hon ser, vilket
inte är lite. Framför henne paraderar björnar, vargar, lodjur och andra
sällsynta djur förbi, men det är räven hon vill åt, för att tämja och göra
till sin vän. Snart nog rullar de runt på gräset tillsammans och räven är
omväxlande lycklig, sur och kärleksfull.
Som Disney alltså, fast med en riktig rävstackare i koppel och halsband,
runtsläpad av den enerverande ungen. Speakertexten gränsar till den totala
patetiken och Pernilla August gör bara saken värre med sin inlevelsefulla
tolkning av fraser som ”Var stark min vän, vi möts igen!”
För den som trots allt är intresserad av konflikten mellan barnets
identifikation med naturen och den omgivande civilisationen rekommenderas i
stället Stefan Jarls smått lysande film ”Jag är din krigare” från 1997.
Också här ett barn som blir vän med en räv, men på rävens egna villkor.