Den huvudsakliga målgruppen tycks vara urbana kvinnor med en positiv inställning till sexuell äventyrlighet OCH ett romantiskt bröllop med ”den rätte” i lyxigt överdåd.

Filmens huvudperson Annie (Saturday Night Live-komikern Kristen Wiig) är en desillusionerad trettiofem-plus-singel som skrämmer iväg förälskade par från ringdisken i guldsmedsaffären där hon arbetar sedan konditoriet, som hon drev med sin pojkvän innan han lämnade henne, gick i konkurs.

När Annie blir tillfrågad om hon vill vara ”maid of honor” (förstatärna) åt bästa vännen Lilian (Maya Rudolph, också känd från SNL) är alltså både tron på kärleken och ekonomin skakig. Uppdraget innebär ansvar för en rad kostsamma aktiviteter i upptakten till det storslagna bröllopet, inklusive utprovning av tärnornas utstyrsel och möhippa … allt tillsammans med de andra fyra tärnorna som Annie aldrig har träffat förut.

Redan på förlovningsfesten visar det sig – i en scen som tacksamt spelar på den inbyggda obehagspoten­tialen när någon ska hålla tal – att den glamorösa Helen (Rose Byrne) är fast besluten att överskugga Annies insats som hederstärna. Regissören Paul Feig (amerikanska ”The Office”, ”Nurse Jackie”) har filmat på manus från Kristen Wiig och Annie Mumulo, som också medverkar i filmen.

Wiig och Mumulo är båda medlemmar i den respekterade komeditruppen Groundlings och med dessa manusförfattare hamnar fokus mer på kvinnornas relationer till varandra än männen i deras liv, konservativa amerikanska bröllopsritualer till trots. Filmen klarar alltså ”Bechdel-testet”, serietecknaren Alison Bechdels feministiska regel för filmtittande: fråga dig om det finns minst två kvinnor bland huvudkaraktärerna, och om de i så fall pratar med varandra om något annat än en man.

Upphovskvinnan Wiig är utmärkt i händelsernas centrum och i de manliga birollerna figurerar några av tv-världens bästa: en ickekrediterad Jon Hamm (Don Draper i ”Mad Men”) som Annies vidrige KK, den underbare Chris O’Dowd från ”The IT Crowd” som en kille med bättre boyfriend-potential och Matt Lucas från ”Little Britain” som bisarr granne.

Personligen har jag svårt att smälta att äktenskapet anno 2011 skulle vara en så livsavgörande förändring för en vuxen kvinna som filmen trots allt antyder (att flytta ihop, okej; att skaffa barn: självklart – men att gifta sig?). Utan den fluffigheten hade ”Bridesmaids” fått ett högre betyg, för även om filmen hade vunnit på att trimmas ned från dryga två timmar finns här flera genuint roliga scener.

Och för en produktion signerad den nya grabbhumorns egen Judd Apatow (”The 40 Year Old Virgin”, ”På smällen”) är denna brudfilm ett stort steg framåt.

3 tips

1Åh, vilket bröllop! (Robert Altman, 1978) 2Fyra bröllop och en begravning (Mike Newell, 1994) 3Melancholia (Lars von Trier, 2011)