EN GÅNG I PHUKET. Svenskar på charterresa är en fin gammal genre, från ”Åsa-Nisse på Mallorca” (1962), via ”Sällskapsresan” (1980). Men manusförfattaren och komikern Peter Magnusson har inga satiriska avsikter när han skildrar hur svennarna invaderar Thailand.
Den exotiska miljön används bara som en fond för en konventionell, romantisk komedi – en fond som ger anledning till semesterskämt som rör dykning, klättring, vattenskotrar och ormar. Resultatet är en småputtrig, solig trivselfilm i februarimörkret – och ganska segt och förutsägbart.
Den nya filmen är i alla fall ett kliv framåt jämfört med Magnussons ”Sommaren med Göran” (2009). ”En gång i Phuket” håller ihop bättre och känns inte som en radda sketcher staplade på varandra. Men i grunden är den bakad efter samma recept: Magnusson spelar återigen en livskrisande och lite tafatt ungkarl (nu heter han Sven, inte Göran), som lämnar det hyggligt framgångsrika, men trista, livet i Stockholm och hittar kärleken på främmande ort (nu Phuket, inte Bohusläns skärgård).
Sven slits mellan den stabila Anja (Susanne Thorson) och den vimsiga hippietjejen Gitte (Jenny Skavlan) och vissa av de romantiska förvecklingarna är lyckade – men att Magnusson är mer komiker än skådespelare blir märkbart i det längre formatet. Det är svårt att engagera sig i både kärleksaffären och livskrisen.
Då har David Hellenius en tacksammare roll som tosig sidekick. Hans strandbarägare och extremsportsarrangör George – en man med kort stubin och uselt säkerhetstänk – hade man velat se mer av.