Brokeback Mountain
Genre: Drama
Land: USA, 2005.
Regi:
Ang Lee.
Skådespelare: Heath Ledger, Jake Gyllenhaal, Michelle
Williams, Anne Hathaway, Randy Quaid, Kate Mara, Graham Beckel, Roberta
Maxwell, Peter McRobbie.
Längd 2.14.
Betyg: 4
En romantisk tragedi om två cowboys, föräldralöse ranchdrängen Ennis Del Mar
(Heath Ledger) och rodeoryttaren Jack Twist (Jake Gyllenhaal), och deras
passionerade homosexuella kärleksförhållande. Inlett en sommarnatt då bägge
är nitton år gamla och vaktar får på den bergssluttning i 1963 års Wyoming
som gett filmen dess titel.
Underlaget är en mästerligt förtätad novell av Annie Proulx, ursprungligen
tryckt 1997 i tidskriften New Yorker (och i dag tillgänglig i samlingen
”Close Range: Brokeback Mountain And Other Stories”). Året efter
publiceringen blev en 22-årig universitetsstudent, Matthew Shepherd, mördad
i staden Laramie i just Wyoming för sin homosexualitet.
Wyoming, det är den amerikanska Västern, Marlboro-reklamens förlovade land,
spelmiljö för otaliga westernfilmer. Åtskilliga verk i genren innehåller
skildringar av manlig vänskap med maskerade homoerotiska undertexter.
Litteraturkritikern Leslie Fiedler gick vid ett tillfälle så långt som till
att hävda att det – bredvid lynchbenägen homofobi – löper en homoerotisk
ådra genom hela den amerikanska kulturen; detta i en famös essä i Partisan
Review betitlad ”Come Back To The Raft Ag’in, Huck Honey” (”Kom tillbaka
till flotten igen, Huck raring”) apropå Mark Twains klassiska huvudpersoner
Huckleberry Finn och slaven Jim.
Andy Warhol tog fasta på dessa
halvkvädna visor och byggde en gayfärgad nakensatir, ”Lonesome Cowboys”
(1968), runt den hädiska tanken att det var helt naturligt för pionjärtidens
män att inte bara leva, rida och dö utan också ha sex tillsammans i ödsliga
präriebygder. Titeln skulle ha passat bra på Ang Lees film. Bortsett från
Warhols är ”Brokeback Mountain” det första öppet och konsekvent genomförda
korrektivet till västerngenrens officiella manlighetsmytologi.
Rädda för upptäckt och sitt eget begär bildar Ennis och Jack familj på var
sitt håll efter sin första lyckliga sommar på Brokeback. Den förres hustru
Alma (Michelle Williams) föder barn, hjälper till med försörjningen och har
inte en aning om sin inbundne makes drifter förrän det chockartade ögonblick
då hon bli vittne till männens hungriga återförening när fyra somrar gått
utan att de träffats. De två älskande skyndar sig till ett motell, och så
fortsätter en sporadisk och plågad kärleksaffär med möten vart och vartannat
år under låtsade fiskeutflykter och växande längtan och bitterhet, eftersom
Jack vill att de ska överge sina hustrur och flytta ihop på en ranch, medan
Ennis vägrar, förstelnad av fruktan och skam, traumatiserad av ett
barndomsminne där hans far visar honom liket av en ranchägare, som slagits
ihjäl och stympats – kanske av den äldre Del Mar – för att han levt med en
annan man.
Filmen alternerar mellan landskapsscenerier, som speglar
förbindelsens egna växlingar mellan lyrik, utmaningar, frusenhet och fara,
och en trist, steril, fientlig civilisation. Manusförfattarna Larry McMurtry
och Diana Ossana har på en gång lyckats förhålla sig trogna mot Proulx
berättelse och med bevarad pietetsfullhet extrapolera detaljer och
antydningar i källmaterialet till en personskildring som också ger kvinnorna
– och framför allt Alma och äldsta dottern – en innebördsladdad psykologisk,
emotionell och dramatisk närvaro.
Spelet har överhuvudtaget
komplexitet och djup. Men det är tack vare Heath Ledgers märkliga porträtt
av Ennis som ”Brokeback Mountain” rör sig utöver ett gaydrama om förbjuden
kärlek, saknad och sorg och blir en skakande studie i desperat
känslobortträngning, uppdämd vrede, alienation och ensamhet. När det gäller
filmkaraktärer förtryckta av samhälleliga spärrar är detta en gestaltning i
särklass.