Werner Herzogs båda filmer ”Bad Lieutenant (2009) och ”My Son, My Son, What
Have Ye Done” (2009) hade premiär samtidigt på Venedigfestivalen 2009 och
flera skådespelare – såsom Michael Shannon, Brad Dourif och Irma P Hall –
förekommer i båda filmerna. Även fotografen och klipparen hängde på. ”My
Son, My Son...” är alltså gjord med vänster hand, ett sidoprojekt till ett
större – lite som ”Sakernas tillstånd” (1982), filmen kollegan Wim Wenders
(med bistånd av Raoul Ruiz) regisserade i skuggan av ”Hammett” (1982).
Icke desto mindre triggas förväntningarna av rollistan i övrigt: Willem Dafoe,
Chloe Sevigny, Grace Zabriskie och Udo Kier. Och filmen blir inte mindre
eggande av att David Lynch står som producent.
Om möjligt hade man väl helst velat se en ung Klaus Kinski i huvudrollen men
nu får vi nöja oss med Michael Shannon, aktuell med den omtalade ”Take
Shelter” (2011). Han kan ju också se ganska galen ut. I detta
verklighetsinspirerade drama spelar Michael Shannon Brad som efter en
traumatisk upplevelse i Perus djungel just har huggit ihjäl sin egen mamma
med ett svärd. När detektiv Hank Havenhurst (Dafoe) kommer till
brottsplatsen möter han Brad med en kaffekopp i handen, märkt ”Razzle
Dazzle”. Därefter förskansar sig Brad i barndomshemmet med gisslan,
MacDougal och McNamara – som visar sig vara två flamingos.
Nej, Werner Herzog är inte riktigt som andra filmare. Vem annars skulle göra
en film om en mördare som bara gråter ur vänster öga, som har Gud, stora
fåglar och havregryn på hjärnan, och som inspireras till dådet av ett
grekiskt drama?
Här finns också ett inslag av naturmystik, en dvärg på rollistan och en struts
som tuggar i sig glasögon. Även bildspråket är tillspetsat. Ljuset är
mättat, scenerna kontrastrika till form och färg, skiftena varvas då och då
med tablåer i form av frysta ögonblick, skådespelet är lätt teatraliskt,
dialogen är drömskt laddad med existentiella inslag och soundtracket är
påtagligt och tydligt avvikande.
Summan blir mer surrealistisk än experimentell. Kanske inte helt övertygande,
det hela blir tämligen styltigt, men fascinerande likväl. I synnerhet om man
är bekant med Herzogs tidigare verk. För i Herzogs perspektiv är inte
Brad en knäppgök vilken som helst, han är en man som förlitar sig på sin
inre röst. Brad är ett budskap.
tips Mer Herzog
”Min bäste ovän” (1999), Herzogs fantastiska dokument om sin relation till skådespelaren Klaus Kinski. ”Incident at Loch Ness” (2004), Zak Penns galna fejkdokumentär där Herzog spelar sig själv. ”Grizzly Man” (2005), absurd dramadokumentär om mannen som levde med grizzlybjörnar i Alaska. Äldre filmer. Många finns också på dvd, såsom ”Dvärgar har också varit små” (1970), ”Aguirre – Guds vrede” (1972), ”Kaspar Hauser (1974), ”Hjärta av glas” (1976), ”Stroszek” (1977), ”Nosferatu” (1979), ”Woyzeck” (1979), ”Fitzcarraldo” (1982), ”Cobra Verde” (1987).