En augustinatt 1974 lyckades en brokig skara individer smuggla upp sin tunga utrustning i New Yorks då nybyggda World Trade Center och rigga upp en kabel mellan tvillingtornen så att den franske lindansaren Philippe Petit kunde göra sin morgongymnastik i luften däremellan.

Petit förberedde sig mentalt genom att se på filmer och tv-serier om bankrån och dokumentären kan avnjutas som en klassisk heist-film. Det är en hisnande och rolig berättelse med dramatiserade rekonstruktionsavsnitt som visar hur det fransk-amerikanska teamet planerade och genomförde den till synes omöjliga kuppen. Men ett bankrån begås med ett byte i form av pengar som mål. Varför vill man gå på lina 412 meter upp i luften?

Petit började drömma om att gå mellan tornen redan när han som tonåring såg ritningarna för vad som då skulle bli världens högsta byggnad. Publiken jämför oundvikligen lindansarens entusiasm inför denna 70-talskonstruktion – invigd med en förhoppning om harmoni och kommunikation mellan länder – med traumat efter 2001 års flygplansattacker. Drömmen om det som ska bli flyter samman med minnet av det som var. Parallellt med arkivfilmerna som visar hur tornet konstruerades rullar de oförglömliga bilderna av de brinnande skyskraporna i hjärnan. När Petit och hans kumpaner kalkylerar hur de ska ta sig förbi säkerhetsvakter påminns vi om hur terroristdåd gjort 2000-talet till övervakningskamerornas årtionde. Men ingenting av detta omnämns i filmen. Ibland har förnimmelsen av det som inte visas eller sägs mer styrka än direkta bilder och ord. Den brittiske regissören James Marsh har tagit fasta på detta. Det märks också i hans intervjuer med teamet kring den karismatiske men hänsynslöse Petit.

Genom "Man on Wire" får mardrömmen om de raserade tornen sällskap av en mer positiv berättelse om en dröm som går i uppfyllelse. Slutet är dock bitterljuvt snarare än gott. Vemodig musik ackompanjerar de makalösa fotografierna av mannen på linan och jag tänker på de människor som föll genom luften på samma ställe 27 år senare och på Petits lojala medarbetare, som hjälpte stjärnan upp i himlen men blev kvar på jorden. Det är synd att det ska ta ett och ett halvt år för en Oscarsbelönad film att hitta till svenska biografdukar, särskilt när den erbjuder både underhållning och känslomässigt djup.