Det såg ju så lovande ut det här udda projektet, både på pappret och i trailern: en svensk animerad science fiction-film med Stig Larsson i manusteamet och röster av enfant terribles som Vincent Gallo, Juliette Lewis och Udo Kier.

Det börjar också lovande när vi kliver in i regissören Tarik Salehs vision av Europa år 2024, en miljöförstörd kontinent sammanbunden av ett gigantiskt tunnelbanenät som styrs av det illasinnade företagskonglomeratet Trexx. Scenerierna är sunkigt suggestiva och de storögda figurerna som en korsning av riktiga skådespelare och dockorna i den brittiska tv-serien "Thunderbird". Det är en märkligt tilldragande och nyskapande animationsmix – både platt och tredimensionell; både artificiell och fotorealistisk.

Men när den inledande förtjusningen väl lagt sig blir det en ganska intetsägande resa. Formen är originell, men varken storyn eller upplägget.

Hjälte är den svenska kontorsråttan Roger (med röst av Gallo – om femton år talar vi visst engelska med amerikansk accent) som råkar hamna mitt i en komplott mot tunnelbaneföretaget när han följer efter sin drömtjej Nina (Lewis). Snart kuskar de två runt i Europa med siktet inställt på Trexx högkvarter och filmen utvecklas till en konventionell noir med nattliga vespaturer genom Paris, mystiska telefonsamtal och pistoluppgörelser under jorden, med Nina i rollen som femme fatal.

På sin höjd blir det småspännande, och det beror inte så mycket på det tämligen förutsägbara händelseförloppet som på de uppenbara begränsningarna i animationen. Karaktärerna är för stela och uttryckslösa för att vi riktigt ska tro på dem eller orka engagera oss i deras öde – det blir många pratande pappfigurer i halvfigur, om än i übercoola miljöer – men trots dessa brister måste man applådera teamet bakom "Metropia" för att det genomfört detta vanvettigt ambitiösa projekt för bråkdelen av vad en Pixarfilm kostar. Här finns en stil och en ton som är värd att utforska vidare.

Vad de egentligen vill med filmen är svårare att förstå – "Metropia" är en grovt tillyxad civilsationskritik med satiriska slängar åt lite av varje: övervakningssamhället, EU och Schengen, hjärntvättande reklam och tv-underhållning, multinationella företag och miljöförstöring, utan att något spår förädlas eller att något väsentligt nytt sägs. Och på toppen av företagsimperiet Trexx tronar en trött kliché: en slem skurk-vd som får förkroppsliga allt ont.

Har vi sett det förut? Ja, det har vi. Det är bara att bocka av ingredienserna från valfri, långt bättre film, från listan "dystopier vi minns" ("Metropolis", "1984", "Brazil", "Wall-E", "Blade Runner" etc etc).