Richard Curtis nya film handlar om hur radiopiraterna gäckade de brittiska
myndigheterna på 60-talet. Mycket till handling är det inte frågan om, mer
en samling sketcher. Somligt är roligt, annat sjunker som en stenkaka,
tycker Mattias Oscarsson.
Den brittiska romcomens främste sockerbagare, Richard Curtis (”Fyra bröllop
och en begravning”, ”Notting Hill”), lastar ett skepp med en storartad
komediensemble och ger sig till sjöss för att skildra hur radiopiraterna
gäckade myndigheterna på 60-talet.
I samarbete med Filmtrailer.se
I intervjuer har Curtis sagt att han velat efterlikna den flytande stämningen
i Robert Altmans ensembledramer, men likheten är en knappt skönjbar krusning
på ytan. Det här är mer en samling sketcher om tio män i en båt – handlingen
glömde man i hamnen.
Den tunna röda tråden utgörs av unge Carl (Tom Sturridge) som tar mönstring på
radioskutan i Nordsjön där hans gudfar Quentin (Nighy) både är kapten och
stationsboss. På båten möter Carl en uppsättning excentriska dj:ar, främst
The Count (Hoffman) och Gavin (Ifans), som lever för att dygnet runt sprida
Kinks, Stones, Who och Hendrix.Radiopratarna blir superstjärnor då de vågar
utmana monopolet BBC, som bara sänder två timmar rock i veckan.
Behöver vi ytterligare en film som mytologiserar 60-talet? Vi behöver i alla
fall inte ”The Boat That Rocked”. Curtis har ingenting att säga utom att det
var extra nytt och skoj med sex, droger och rock’n’roll under årtiondet –
vilket illustreras med tjatigt återkommande klipp av euforiska ungdomar på
fastlandet som stuffar till de illegala sändningarna (och nej, något inlägg
i fildelningsdebatten är det svårt att tolka det som).
Det stelbenta etablissemanget förkroppsligas av Kenneth Branagh i rollen som
piraternas fiende, ministern Dormandy, en figur som är karikerad bortom all
trovärdighet.
Lägg därtill en grabbig ton (för att inte säga gubbig; de flesta hippa dj:arna
på båten spelas av skådespelare kring 40) och en unken kvinnosyn –
bimboartade groupies på sjöbesök och en lesbisk kock, båtens enda kvinna,
vars sexuella läggning måste omnämnas så fort hon syns i bild.
Jag är svag för Curtis romantiska komedier, men utan romantiken tappar han
både omdöme och styrfart.
Kvar är en samling skämt med en begåvad ensemble – somligt är riktigt roligt,
annat sjunker som en stenkaka.