Judeutrotningen exploateras av underhållningsindustrin ännu en gång,
konstaterar Jan Aghed och tipsar om bättre filmer.
Stjärnspäckade spelfilmer med nazismen och judeförintelsen som historisk och
dramatisk bakgrund och drivfjäder tycks nästan ha blivit en ny amerikansk
underhållningsgenre.
I samarbete med Filmtrailer.se
Nyss ledde Tom Cruise attentatsmännen mot Hitler. Den här veckan har Daniel
Craig tillfälligt övergett James Bond för att som judisk partisanchef slåss
mot tyska trupper i vitryska skogar, samtidigt med att Kate Winslet visar
sig ha varit en analfabetisk lägervakt i Auschwitz.
Sistnämnda fenomen kan bevittnas i "The Reader",
manusförfattaren David Hares och regissören Stephen Daldrys filmatisering av
Bernhard Schlinks bästsäljande kortroman "Der Vorleser"
från 1995, alias "Högläsaren".
I slutet av 1950-talet förlorar femtonårige västtysken Michael (David Kross)
sin svendom till tjugo år äldre Hanna Schmitz (Winslet), som klipper
biljetter på en spårvagn då hon inte inviger honom i erotikens mysterier.
Som villkor för sin undervisning kräver hon att han varje gång först läser
högt ur världslitteraturen.
När han återser henne åtta år senare är han juridikstudent och följer en
domstolsprocess mot förintelselägrets vakter. Chockad upptäcker han att
drömkvinnan som han aldrig kunnat glömma varit nazist och utsett vilka judar
som skulle skickas till gaskammaren.
Michaels passivitet vid rättegången – skamkänslor får honom att förtiga en
central omständighet i den anklagades liv – blir i "The
Reader" en skruvad symbolisk parallell till tyska folkets vetskap och
tystnad under nazismen. Som förment belysning av förintelsen och den tyska
skuldfrågan är det överhuvudtaget svårt att ta filmen på allvar. Till att
börja med är sex- och nakenscenerna med Winslet och den unge älskaren
komponerade så att de borgar för en irreparabel banalisering av ett
moraliskt-politiskt perspektiv.
Den dekorativa, estetiserande bildstil som Daldry och hans två fotografer
Chris Menges och Roger Deakins föredrar kulminerar på det mest diskutabla
sätt i de scener där Michael besöker barackerna i Auschwitz och även tittar
in i en gaskammare: fotot har här genomgående en blå ton och en förkärlek
för siluetter i måleriskt motljus som stiliserar detta massdödens landskap
till abstrakta kulisser.
Tjugosex år efter Meryl Streeps Oscar för titelrollen i Auschwitz-dramat "Sophies
val" har Kate Winslet som bekant upprepat bravaden, om också från
motsatt synvinkel, när judeutrotningens obscena verklighet än en gång
exploateras av underhållningsindustrin. Knappast mindre obscen är en av den
nya filmens nyckelidéer: att låta en formidabel skådespelerska inbjuda till
sympati med en djupt skyldig lägervakt som finner sig i ett strängare straff
därför att hon skäms för att erkänna att hon inte kan läsa.
"The Reader" är i första hand en stjärnuppvisning – Ralph Fiennes,
Bruno Ganz och Lena Olin pryder också rollistan - där nationalsocialismens
brott används som historisk tapet för en bisarr blandning av erotisk kitsch,
manipulativ kärleksmelodram och konventionellt välspelad psykologisk studie,
som med valet av huvudrollsaktris vill placera ett motsägelsefullt
kvinnoporträtt i fördelaktigast möjliga ljus.
Se hellre:
"Främlingen", USA, 1946, regi Orson Welles. Spännande
thriller om en nazistisk krigsförbrytare som gömmer sig i en amerikansk
småstad.
"Nattportiern", Italien, 1973, regi Liliana Cavani. En
nattportier och en kvinnlig hotellgäst återskapar sitt tidigare förhållande
som sadistisk SS-officer och lägerfånge.
"Sophies val", USA, 1982, regi Alan Pakula. Oscar till Meryl
Streep för hennes porträtt av en överlevande Auschwitzfånge.