Per Eriksson, gudstroende vetenskapsman, blir inom kort ny rektor för Lunds
universitet. Relevanta frågor om hans syn på relationen religion/vetenskap
har ställts. Kritik, i olika tonlägen, mot dem som ställer sådana frågor har
yttrats.
”Han får i så fall först leva upp till den fördomen. Ingen kan dömas ohörd”,
säger till exempel Fredrik Lindström som är dekan för teologiska fakulteten
vid Lunds universitet, och det är förstås mycket klokt.
Om vi kan enas om att Per Eriksson härmed inte är misstänkt för något alls, så
kan vi kanske gå vidare till en principiell diskussion?
De senaste sex åren har Lunds universitet styrts av den prästvigde
psalmförfattaren Göran Bexell. Några offentligt framställda frågor om den
eventuella konflikten mellan tro och vetenskap har han mig veterligen inte
fått – vilket också en del diskussionsdeltagare använder som argument för
varför det är fel att fråga Per Eriksson om sådant.
Jag menar att det nog kan vara precis tvärt om. Det här är frågor som borde ha
ställts till Göran Bexell vid hans tillträde.
Konflikten mellan tro och vetenskap är ett månghundraårigt fenomen, och de
forskare som förföljts och förlöjligats av religionsföreträdare kan räknas i
tusental. Det är heller inte en historisk fråga: stamcellsforskning, för att
ta det mest uppenbara exemplet, motarbetas mycket aktivt av kristna
lobbyister i USA. Evolutionsläran röstas bort från läroplanen i lokala
skolstyrelser, av religiösa skäl. Geologi- och historielärare uppmanas att
tala om för sina elever att jorden kom till för sex tusen, inte miljarder,
år sedan. Nonsensteorier om intelligent design förkläs i akademisk dräkt.
Detta händer nu. Detta är ingen liten sak, inget marginellt fenomen.
Det finns alltså gott om exempel på hur en fundamentalistisk tro kan stå i
direkt konflikt med universitetens uppgift.
Per Eriksson är – bäst att säga det igen – inte misstänkt för någonting alls.
Men att ställa en öppen fråga om en tillträdande rektors syn på den
historiska fiendskapen mellan religion och vetenskap, kan det verkligen vara
fel? Det har jag för min del svårt att se.
ANDREAS EKSTRÖM
medarbetare på kulturredaktionen