När Uwe Timm skildrar sin uppväxt i en körsnärsfamilj i Hamburg gestaltar han småskaligt men träffande Tysklands komplexa efterkrigshistoria.
Uwe Timm föddes 1940. Tre år senare dog hans sexton år äldre storebror Karl-Heinz Timm på östfronten, på ett sjukhus i Ukraina med bortskjutna ben – som frivillig soldat i SS-divisionen Totenkopf.
Först hyllad krigshjälte men efter nazisternas fall sällan nämnd. Minnet och sorgen efter honom bands in i tystnad. För fadern – med ett förflutet i 1920-talets högerradikala frikårer – förblev Karl-Heinz den duglige arvingen, den som skulle fört familjen vidare. Sladdbarnet Uwe – bortskämd av den annars stoiskt följsamma mamman – gick sin egen väg via vänsteruppror och skriftställeri.
”I skuggan av min bror” heter boken i Jörn Lindskogs fina översättning (Thoren & Lindskog). Det är gripande att läsa Uwe Timms alla smärtsamma frågor, som aldrig kommer att få svar.
Östen Rosvall