Fredagsmys i myllan

Det är tid för Pernilla Månsson Colt att stå längst fram igen. Nya SVT-satsningen ”Trädgårdsfredag” ska kombinera underhållning, folkbildning och renaste mys.

I trailern gestaltas en trädgårds- och matsensualism i en omfattning som kan få vilken tittare som helst att rodna. Det är fingrar i slowmotion genom bördig mylla, samma fingrar i slowmotion över lummiga örtplantor.

– Och så liksom stönar jag! Värsta trädgårdsporren! Det var traileravdelningen i Stockholm som kom ner och gjorde den åt oss, och de fick övertala mig att lägga mig där i gräset och hålla på ... Jag hade sån ångest för den där alltså, säger Pernilla Månsson Colt och skakar på huvudet.

Men skrattar. Som hon ofta gör.

Pernilla Månsson Colt är kanske Sveriges Televisions mest kända profil i Malmö. Hon slog igenom stort på nittiotalet med ungdomsprogram och melodifestivaler, och gjorde en poäng av att testa mycket av varje.

Men ”Trädgårdsfredag”? Liknar inget annat hon har gjort.

– Det finns en trädgårdslängtande och trädgårdskunnig publik som jag tror vill ha det här programmet. Vi får se om vi möter deras förväntningar.

Pernilla Månsson Colt oroar sig kanske lite över bristen på grönska i det första programmet. För programmet ska följa säsongen, vår, sommar och höst.

– Och Österlen är inte lika grönt som västra Skåne än. Programmet blir grönare under året, och så ska det vara. Vi börjar med att sätta potatis. Så klipper vi lavendelhäckar och lagar mat på ogräs. Startar säsongen, liksom.

Är du trädgårdsfanatisk själv?

– När jag väntade första barnet, och det här är väl ett välkänt hormonfenomen tror jag, så fick jag enorm lust att se annat växa och få liv. Min man och jag gjorde precis den resan. Det kändes väldigt tydligt att det inte gick att bo kvar i stan, jag måste ha gräs, måste ha frön. Och det fanns i Klagshamn. Där har vi sedan gjort alla trädgårdsfel i boken. Vi hämtade gräs på rulle, men har med tiden grävt upp nästan allt eftersom vi har kommit på hur vi ska göra i stället. Min morfar, som är 95 år nu, bara frågade: Varför sår ni inte som vanligt folk? Han fattade inte det här med ”instant gardening”. Men han hade ju rätt. Medan vi satte buskar på stenar, inte jord. Haha.

Din morfar är 95? Och pigg?

– Ja. Han klipper sin och mormors gräsmatta med vanlig handjagare.

Så du har goda gener.

– Tja. Min pappa dog i höstas, och det hände rent objektivt sett jävligt mycket för tidigt. Han var bara 70 år.

Nu hamnade vi en bit från trädgårdsämnet här...

– Nej, det gjorde vi inte. Det är ju liv och död. Och i trädgården accepterar man det, för man vet att livet återvänder.

Varför förknippar vi trygghet med trädgårdar?

– Det är väl något slags överlevnadsgrej. Att kunna hushålla och rå sig själv, hur krisigt det än blir i världen. Rent historiskt hänger det ihop med det. Har man dessutom en egen ko så har man sitt på det torra.

Det här programmet blir ett slags återgång till offentligheten för dig. Hur hanterar du den?

– Fördelen är ju att man blir särbehandlad. Nackdelen är att man blir särbehandlad åt andra hållet ibland ... Det är inte alltid roligt för ens barn, att folk har en uppfattning om mamma hit och dit. Men om det går bra, då ser jag bara fram emot att få vara den där figuren i rutan. Man blir dessutom bättre i rutan när man har stått utanför den ett tag.

Som du har gjort när du har varit producent för ”Antikrundan”?

– Precis. Det är nästan två olika hjärnhalvor som jobbar. Och just nu ska jag ju hinna med både och. ”Antik­rundan” är ett så konstigt program eftersom det pågår hela året. Allt spelas in på två veckor under sommaren under, säg, tolv arbetsdagar. Från varje ort har vi kanske 40 timmar material som ska bli två entimmesprogram. Så där sitter vi och redigerar och redigerar. Och så fort man är klar är det dags att planera sommarens turné igen. Mina dagar är just nu fyllda av för få timmar. Lite knökigt är det.

Uttrycket ”bra tv” är lite belastat i branschen. Vad är ”bra tv” för dig?

– Det beror ju på vem som säger det. En del tycker att det är när någon visar för mycket känslor som de inte har kontroll över ... Jag tycker att ”Antikrundan” är bra tv, och det som gör ”Antikrundan” till bra tv är att det är underhållande fastän det inte var meningen från början. Det skulle ju vara ett faktaprogram! Det skulle folkbilda! Nu är det liksom ett bra underhållningsprogram på köpet. Jag hoppas att samma känsla kan uppstå med ”Trädgårdsfredag”. Fotot är fantastiskt. Jag gick in i redigeringsrummet häromdagen och jag fick tårar i ögonen, bara av fotot. Det är så vackra bilder. Markus Lindgren heter fotografen. Han är apduktig och superkreativ.

Hur viktigt är det med tittarsiffror?

– Det är lite både och. Ibland är det för mycket fokus på det, men jag hör det ändå inte särskilt mycket från ledningshåll. Men det är ändå ett slags mätbar reaktion på vad vi gör.

Vad är professionalitet för dig?

– Lyhördhet. Jag har svårt för programledare som sätter sig själva i första rummet hela tiden. Man måste kunna kliva in och ut ur de olika rollerna. Ställa bra frågor. Vara påläst. Fredrik Skavlan är asbra. Kattis Ahlström också. Det gäller att kunna spelreglerna.

Vilka är spelreglerna?

– Alltså ... jag är kanske lite public service-skadad. Jag är doppad i public service sedan jag var sexton år. Men det finns en del uttalade eller outtalade gränser eller regler. Något slags linje man inte överträder. Jag kan inte sätta exakta ord på det, men jag känner det jättetydligt. Sedan kan jag tycka att det är bra att någon utmanar våra metoder. Att vi inte alltid jobbar på samma präktiga sätt.

Har du aldrig funderat på att lämna SVT? Eller åtminstone Skåne?

– Jo. Men som tur är har det aldrig kommit till ... till kritan. SVT har alltid stått för någon form av kvalitet. Sedan får folk skälla och säga att det är gammeldags och långsamt och trögt och en koloss – jag tycker ändå att det som kommer ut i rutan håller klassen. Det är väldigt sällan riktiga bottennapp. SVT står för allt som SVT ska stå för. Folkbildning. Demokratiska värden. Jag hade säkert tjänat mer pengar på annat håll, men jag är genuint ointresserad av det. Jag är lika pank vid slutet av månaden oavsett lön. Jag är generös, brukar jag säga, det känns bättre än slösig.

Vad betyder flytten till Västra hamnen för SVT Malmö?

– Jag tycker att det ska bli skönt att komma ifrån Jägersro. Det ska bli skönt att bli lite urbana. Vi behöver något nytt. Det sitter gammal historia i de här väggarna. En del vill tillbaka till den tid som var då, och det går inte. Medielandskapet ser inte så ut. Villkoren ser inte så ut. Det nya huset kommer att ha sina begränsningar, för det är ju mindre. Men jag är superoptimist. Vi kommer att må bra av det, och begränsningar föder kreativitet.

Så du stannar i Skåne?

– Ja. Jag vill inte vara någon annanstans. Utom när pappa var sjuk. Han var i Örebro, och ... jag gjorde de där resorna och kände mig alldeles felplacerad. Ville bara vika ett stort veck på kartan i höjd med Jönköping för att komma närmare honom.