Den vanligaste påföljden var att den misshagliga publikationen konfiskerades.
Men vid upprepad ohörsamhet mot statsmakternas direktiv kunde man drabbas av
transportförbud. Tidningar och tidskrifter kunde helt enkelt strypas genom
att deras distribution förhindrades under kortare eller längre perioder.
Nu råder inget världskrig utan en medial världsmarknad och Statens
informationsstyrelse är för länge sedan både avsomnad och bortglömd. Eller
har den i själva verket överlevt, muterat och återuppstått i en ny
globaliserad och privatiserad skepnad?
Läsplattan Ipad har under 2010 lanserats som den stora tekniska innovationen,
en räddare för trängda traditionella pappersmedia. Men att inte teknologin
bjuder på några gratisluncher har så småningom stått klart. De medieföretag
som vill få sina produkter distribuerade via megaföretaget Apple måste följa
deras riktlinjer för vad som anses vara lämpligt, eller snarare olämpligt,
innehåll.
Apples regelverk bygger på ett uttryckligt avståndstagande från tryckfriheten
som överordnad princip: vill du kritisera en religion, framhåller man, skriv
då en bok istället. Böcker och sånger är en sak, appar något annat, något
som skall övervakas och censureras. När tidningar och tidskrifter förvandlas
till appar sker därmed en katastrofal principiell glidning där medierna
inordnar sig under en icke lagreglerad och godtycklig censurinstans.
Enligt Apples publicerade riktlinjer, App Store Review Guidelines från
september 2010, förbehåller företaget sig rätten att förbjuda appar som går
över en icke specificerad gräns. Påföljden för en publikation som hamnar på
fel sida är transportförbud, appen distribueras inte och är därmed
oanvändbar. Att springa till pressen och hänga ut oss hjälper aldrig, hotar
Apple, vilket möjligen kan förklara varför de tidningar som tvingas
underordna sig regelverket i de flesta fall talar så tyst om just den saken.
Jag kan inte annat än häpna över den lätthet med vilken tryckfrihetens
försvarare bokstavligt talat i en handvändning sålt ut sin viktigaste
tillgång genom att inordna sig i ett censursystem. Påtryckningar på Apple
kommer att bli ett suveränt sätt för stater, företag och andra aktörer att
som krigsårens censurmyndighet komma åt tryckfriheten bakvägen genom att
blockera spridning (se förbudet mot WikiLeaks-appen). Under jubelrop över
teknikens under anträder vi nu alltså vägen mot den anpassning och
självcensur som är all mediekontrolls syfte.
Wilhelm Agrell
författare och fredsforskare