Det spelar inte så stor roll om sagan om Cocorosie är sann. Den passar så bra
som bakgrund till deras vackra, vemodiga visor.
Efter att ha växt upp åtskilda i olika amerikanska delstater återförenas de
när lillasyster Bianca knackar på storasyster Sierras dörr i Paris. Sierra
har flyttat dit för att bli operasångerska. Bianca är runtluffande konstnär.
De fullbordar sitt återfunna systerskap genom att spela in musik tillsammans i
badkaret.
– Då var vi egentligen mer inne på fotografi och film. Men den oväntade
framgången med första skivan fick oss att välja musiken. Den var väldigt
överraskande och det förde in ett speciellt slags hopp i vår värld och i vår
fantasi. Det var där resan började, säger Sierra Casady långsamt på telefon.
I berättelsen om Cocorosie heter det att systrarna varit oskiljaktiga sedan
återföreningen. Mycket riktigt hörs Bianca stöka runt i bakgrunden.
Systrarna kommer till KB på söndag, men deras främsta uppdrag i Sverige i
helgen är att tillsammans med Lykke Li spela på avslutningen av
Bergmanfestivalen i Stockholm. Duon är Dramatenchefen Staffan Valdemar Holms
favoritband, och han använde också en av deras låtar i förra årets
Hamletuppsättning.
– Jag hoppas att vi kommer kunna samarbeta mer i framtiden. Jag tror att de
fastnade för oss eftersom vår musik sträcker sig utanför de sedvanliga
gränserna för moderna grupper. Den tangerar film, visuell konst och dans,
säger Sierra Casady.
Du flyttade till Paris för att bli operasångerska. Drömmer du fortfarande
om att sjunga opera?
– Ja. Vi jobbar på vår egen opera. Den har sina rötter i berättelserna
på våra skivor: vi har fokuserat på karaktärerna och låter dem berätta sina
egna historier. Vi har börjat arbeta med det visuella och hoppas kunna göra
en film först. Musiken kommer att följa efter.
Vad har du för andra drömmar om vad Cocorosie ska göra?
– Vi älskar som sagt film och jag tror att vi skulle vilja göra filmmusik. Vi
skulle vilja arbeta med Lars von Trier, Jane Campion, Jim Jarmusch. Och
Steven Spielberg.
Hur är era fans?
– Vi har inte lärt känna så många av dem, för vi är ganska blyga faktiskt. Det
verkar vara vissa små barn, vissa väldigt gamla och många konstnärer.
Hur kommer er nya skiva att låta?
– Den är faktiskt nästan färdig och den skiljer sig från våra tidigare skivor
som har bestått av mer direkta berättelser. Den har en strålande,
storslagen, imaginär ljudbild. Jag kan säga att den är samtidigt andlig och
naturlig, på ett fantasifullt sätt: som ljudet av fjärilsvingar, ohörbart.