Den främsta anledningen till att en universitetsrektor bör vara tydlig med sin
trosuppfattning gentemot sina medarbetare har inget med frågan om
religionsfrihet att göra. Det handlar snarare om frågan om lämplighet för en
befattning och om lojaliteter och jävsförhållanden. Så länge det finns en
misstanke om att medarbetarna kan behandlas ofördelaktigt är det är en
personalfråga.
En grundläggande förutsättning för verksamheten vid ett universitet är den
vetenskapliga metoden. Detta är självklart kompatibelt med en religiös tro
hos medarbetarna, inklusive rektorn. Många troende accepterar både Gud och
vetenskapen och inrymmer dem båda i världsbilden.
Men problem uppstår om tron frontalkrockar med den vetenskapliga metoden. Att,
som till exempel en bokstavstroende kristen, hysa en övertygelse som inte är
öppen för empirisk falsifikation kring vetenskapligt centrala frågor gör
någon olämplig som universitetsrektor.
Det är orimligt att chefen vid en arbetsplats anser att medarbetarna ägnar sin
dagliga gärning åt något som han eller hon vet är fel. Om en
universitetsrektor till exempel skulle ha övertygelsen att Gud har skapat
världen utan inblandning av evolutionära och geologiska processer så är
detta naturligtvis problematiskt. En sådan rektor skulle hamna i situationer
där lojaliteten allvarligt prövas – Gud eller medarbetarna? Ett
professionellt bortseende från Gud mellan nio och fem kan inte vara ett
seriöst tillvägagångssätt.
Det räcker alltså inte att deklarera sin lojalitet till ett universitets
värderingar om man samtidigt har en starkt oförenlig tro. Detta handlar inte
om att vetenskapen har rätt och trosuppfattningen har fel, det finns en
logisk möjlighet att tron beskriver världen korrekt. Poängen är att
anhängare av vissa trosuppfattningar är olämpliga att leda vetenskapliga
organisationer eftersom de inte lever upp till kriteriet att sätta den
vetenskapliga metoden främst. Det är inte förenligt med organisationens mål.
Det finns personal vid universitet vars vardagliga arbete sker inom den
biologiska evolutionsteorin och kring hypotesen att människan är en
väsensmässigt oskiljbar del av naturen. Om en rektor inte tror på detta, på
andra grunder än vetenskapliga, vore det svårt att upprätthålla ett
förtroende – i båda riktningarna.
Vi påstår inte att Lunds universitets föreslagna rektorskandidat Per Eriksson
skulle vara kreationist eller hysa trosuppfattningar oförenliga med
vetenskapens tillvägagångssätt. Vi noterar bara att farhågor har uttryckts
som grundar sig på hans frikyrkliga bakgrund. Vi är okunniga i den specifika
frågan, men framhåller vikten av en universitetsrektors trosuppfattning.
Även andra tankesystem än vissa religiösa kan vara oförenliga med
rektorsbefattningen. I det givna fallet tycks dock den religiösa bakgrunden
kräva ett tydligt svar på ett antal centrala frågor – ett tydligt svar
saknas ännu. Är universums och livets uppkomst och utveckling en empirisk
fråga?
MATHIAS OSVATH
TOMAS PERSSON
evolutionära kognitionsforskare vid Lunds universitet.