Den 16 november 2006 fattade Kulturdepartementet beslutet att förlänga det
skånska fideikommisset Björnstorp och Svenstorp. Egendomen som dominerar
slättlandet strax nordost om Lund har nedärvts på den manliga sidan i
släkten Gyllenkrok som fideikommiss sedan mitten av 1700-talet. Att förlänga
fideikommisset ytterligare en generation får omedelbara konsekvenser för
ättlingarna i familjen Gyllenkrok (döttrar och yngre söner fråntas sin rätt
till laglott). Men beslutet får också följder för alla som lever i området.
Tack vare att ett fideikommiss inte får avyttras eller delas har
godsegendomen svällt till en av norra Europas största och mest lukrativa
spannmålsjordbruk (som varje år attraherar miljoner i gårdsbidrag från EU:
6,7 miljoner under 2010). Så har Björnstorp och Svenstorp successivt antagit
ett kolchosliknande yttre; kilometer efter kilometer av tungt
industrialiserad monokultur.
Att Björnstorp och Svenstorp kunde förlängas 2006 - egentligen ska alla
svenska fideikommiss avvecklas enligt en lag från 1963 - berodde delvis på
stark support från traktens myndighetspersoner. I remisstrafiken som
föranledde beslutet prisades familjens förmåga att hålla egendomen i skick.
Landshövdingen Bengt Holgersson intygade familjens hängivenhet mot
kulturbyggnader och Lunds stadsantikvarie Björn Magnusson Staaf menade att
det är viktigt att ägostrukturen får bestå för den allmänna förståelsen av
områdets rötter; godset som levandegjord feodalhistoria. Här fanns inte
några betänkligheter mot den odemokratiska ägandeformen eller det enehanda
landskap den skapat. Det bör tilläggas att alla andra länder som en gång
haft fideikommiss avskaffat dem senast under mellankrigstiden. Den blivande
fideikommissarien Nils Gyllenkrok, som bebor renässansslottet Svenstorp, har
en i intervju sagt att han därmed upplever ett förlängt mandat från det
lokala politiska samhället: "Det ligger en oerhörd glädje i att kunna
påverka samhället genom att vi är så pass stora att samhället måste ta
hänsyn till vad vi tänker och tycker…"
Den markaffär som möjliggjort byggandet av forskningsstationen ESS belyser
återigen den varma relationen som råder mellan den styrande offentligheten
och familjen Gyllenkrok. Affären avslutades 2010 och upphäver alla
marknadsmässiga villkor och spelregler. Den åkermark i Odarslöv nordöst om
Lund som ska härbärgera partikelacceleratorn ingick tidigare i
fideikommisset. För att upplåta marken krävde Gyllenkrok ett jordbyte som
villkor (försäljning av mark bryter ju mot fideikommissets grundklausuler).
Snart befinner sig Region Skåne och Lunds universitetet alltså i
halsbrytande jordaffärer med baronerna Gyllenkrok. Från en annan jordägare
köper Region Skåne upp 190 hektar åkermark i Västra Hoby för 74 miljoner,
vilket är ett kraftigt överpris. Dessa 190 hektar byts sedan mot 70 hektar
Gyllenkrokmark i Odarslöv som ska stå som grund för ESS. Men för den areala
mellanskillnaden - 120 hektar - behöver Gyllenkrok bara betala sex miljoner
kronor. Alltså: den mark som Region Skåne betalat 390 000 kronor hektaren
för, reas ut till Gyllenkrok för 50 000 kronor hektaren - och ytterst är det
regioninvånarna som bekostar den subventioneringen (på omkring 30 miljoner
kronor). Mäklaren på Skånegårdar försöker förklara att marken i Odarslöv är
strået vassare än den i Hoby - men kvalitetsskillnaden är naturligtvis inte
sådan att den kan motivera en uppvärdering av jorden med 800 procent.
Den osunda jordaffären mellan Region Skåne och Gyllenkrok kan tyckas vara en
petitess i framgångssagan ESS - men nog är det ironiskt att en av världens
mest sofistikerade forskningsstationer ska byggas på jord som regionen
kohandlat till sig ifrån världens mest omoderna och patriarkala ägoform. Det
är nästan så att man önskar att det ömsinta partnerskapet mellan Gyllenkrok
och Region Skåne fick granskas i den kommande partikelacceleratorn. Kanhända
måste vi ända ner på neutronnivå för att förstå det världsunika fjäsket för
herrskapsfolk - som bedrivits med medborgarnas skattepengar som medel.
Mats Olsson
professor i ekonomisk historia och kommunpolitiker (V) i Lund
Björn af Kleen
kulturjournalist