Han väcker Welles verk

På lördag kväll visas filmen och Malmö symfoni­orkester spelar musiken till.
– Jag tror att Orson Welles skulle ha tyckt om det jag har gjort, säger Jorge Arriagada.
– Welles ville att musiken skulle anknyta till norra Brasilien där filmen utspelar sig och att Heitor Villa-Lobos skulle komponera. Detta vägde jag in när jag själv skrev.

Historien om ”Four Men on a Raft” och Orson Welles märkliga brasilianska filmprojekt berättas i dokumentären ”It’s all True”, som visas i Malmö konserthus i kväll. Welles skickades ned 1942 – under andra världskriget – av den amerikanska regeringen, som ville motverka nazistiska stämningar i Latinamerika och bädda för ökad filmexport dit.

Men väl i Brasilien började Welles planera för mer sociala, realistiska filmer än regeringen tänkt sig och han fråntogs goodwill-uppdraget och pengarna. Kvar fanns bara en stumfilmskamera (!) med vilken Welles filmade ”Four Men on a Raft”, om fyra bönders politiska protest, en 160 mil lång flott-resa.

På 1980-talet hittades Orson Welles stumfilm och uppdraget att komponera gick till chilenaren Arriagada, internationellt känd filmmusikkompositör med musiken till bland annat Raul Ruiz filmer ”Klimt”, ”Le temps retrouvé” och ”Shattered Image” på meritlistan.
– Bilderna i ”Four Men” är mycket vackra, men först förstod jag inte själva historien utan fick ta reda på mer, förklarar Arriagada genom intervjuns tolk, regissören Pablo Salvador.
– Det blev viktigt för mig att komplettera filmen, på ett sätt är min musik mycket enkel och tillgänglig.

Jorge Arriagadas ideal är annars att komma in tidigt när en film ska göras och att regissören funderar över musiken redan när filmen planeras.
– Kommunikationen med regissören är avgörande. Och musikstilen bör bestämmas av regissören. Jag har haft turen att arbeta med regissörer med stor kunskap om musik och har därför fått klara, tydliga direktiv.

En av Arriagadas kvaliteter är att han kan komponera inom så många olika musikstilar, exempelvis barock och jazz.
– En filmmusikkompositör bör vara ödmjuk och skapa musik som smälter samman så organiskt med bilderna att den knappast märks. Det som händer på duken ska översättas till musik.

Samtidigt gäller det att inte vara alltför medhårs-inriktad.
– Man kan inte sätta sorglig musik till en gråtande flicka, till exempel. Och om filmbilderna är väldigt dramatiska kan musiken tvärtom vara abstrakt.

Det går lätt mode i filmmusik, konstaterar Arriagada. Piazzolla, Morricone och Michael Nyman har alla haft sina perioder.
– De två viktigaste film­musik­kompositörerna är för mig Alfred Newman och Bernard Herrmann och jag tycker också mycket om Howard Shore och John Williams. Hos alla fyra finns enormt stor musika­lisk kunskap och deras musik har sin egen tyngd. Man kan lyssna på den även utan bilderna.