Redan innan ”Hypnotisören” kommit ut i Sverige har den sålts till 26 utländska
förlag. Bonniers hoppas nu att Lars Kepler ska bli deras internationella
storsäljare.
Lars Kepler. Det namnet kan bli Sveriges nya storsäljande deckarexport efter
Stieg Larsson och Henning Mankell. Åtminstone om Albert Bonniers förlag får
som de vill.
Rättigheterna har redan köpts av förlag från 26 olika länder, innan svenska
läsare och kritiker ens har fått säga sitt. Boken kommer att ges ut i
samtliga större europeiska länder, samt USA, Kanada, Brasilien och Japan.
– Jag tror den är på gång till Kina också, säger Jonas Axelsson, litterär chef
på Bonniers.
– Men det remarkabla är väl egentligen summorna. Förskottet har passerat nio
miljoner kronor med råge. Det är pengar som författaren kan vältra sig i,
fortsätter han.
Berättelsen om Lars Kepler och ”Hypnotisören” är lika säljande som boken i
sig. Jonas Axelsson har redan dragit den i flera intervjuer, och han gör det
gärna igen.
– Den 25 mars får jag ett manus med följebrev. Det här brevet väckte min
nyfikenhet, det var både självsäkert och träffsäkert på samma gång. Det var
någonting i det som gjorde att jag omedelbart ville ta reda om manuset levde
upp till innehållet i brevet, så jag bad en stor krets av kollegor att läsa
samtidigt som jag själv gjorde det.
En vecka senare var boken antagen. Efter ytterligare tre veckor hade flera
utländska förlag börjat lägga bud på manuset i hopp om att få ge ut en ny
Stieg Larsson. Enligt uppgifter till Sydsvenskan betalade ett franskt förlag
över 600 000 kronor i förskott.
Men alla blev inte överväldigade av Lars Kepler.
– Vi hade möjligheten att läsa det som var översatt, vilket var ungefär hundra
sidor. Manuset var okej. Vår lektör i Sverige hade däremot läst hela, och
dennes rapport i kombination med det höga priset gjorde att vi valde att dra
oss ur, berättar en företrädare för ett franskt förlag.
Personen som läste manuset för det franska förlagets räkning vill vara anonym.
Han skriver i ett mail till Sydsvenskan att han avrådde förlaget från att
köpa rättigheterna.
– Jag orkade läsa cirka hundra sidor med stor möda; texten var särdeles
pratsjuk, led av en författare som ville visa läsaren hur duktig han (eller
hon) var på det tekniska, den var måttligt spännande eller inte alls med
romanfigurer som åtminstone inte fascinerade mig, skriver han.
Jonas Axelsson medger att de fått draghjälp av Stieg Larssons och Henning
Mankells framgångar utomlands.– Det är åt vårt håll man tittar per automatik
nu.
Historien om lanseringen av ”Hypnotisören” känns igen. 2007 lanserade Bonniers
titeln ”Amberville” på bred front långt innan boken getts ut. Också den
gången var författaren Tim Davys en pseudonym och i marknadsföringen ingick
försäljningsframgångarna bland utländska förlag.
Men när boken väl nådde läsarna visade sig framgången utebli. I Sverige har
boken hittills sålts i 15 000 exemplar.
– Vi hade hoppats på 30 000 till 40 000. Där blev det väl mycket snack om vem
personen bakom pseudonymen var. Det slog tillbaka ganska negativt på
försäljningen. Folk var inte så intresserade av att läsa, utan ville hellre
diskutera författaren, säger Jonas Axelsson.
Så vem döljer sig bakom namnet Lars Kepler?
– Ja, det får jag inte berätta. Författarens vilja är min lag. Men inom
bokbranschen är författaren inte obekant.
Vem är författaren? Per Svensson gissar:
Lars Kepler
Genre: Kriminalromaner med CSI/Hjärnstorms-stuk.
Utgivning: Debuterar i sommar med ”Hypnotisören”, den första titeln i en svit
som enligt Albert Bonniers förlag redan är en världssuccé.
Huvudmisstänkt: Manusfabrik (se Per Svenssons krönika).
Alternativ: Henning Mankell (har dementerat, kraftfullt och trovärdigt), Arne
Dahl/Jan Arnald, Kajsa Ingemarsson.
Bo Balderson
Genre: Till detektivromaner förklädda politiska satirer.
Utgivning. Debuterade 1968 med ”Statsrådet och döden”. Den följdes av ett
tiotal titlar, den senaste utgiven 1990. Balderson är alla svenska
pseudo(nym)spekulationers farfar.
Huvudmisstänkt: Björn Sjöberg, lärare som flyttade till författarnas
skatteparadis Irland.
Alternativ. Hur många som helst, till exempel förläggaren Åke Runnquist och
författaren Sven Delblanc, lanserad av Uppsalaprofessorn Bo Gräslund. I
gårdagens Svenska Dagbladet föreslogs även Olle Adolphson, vilket
tillbakavisas av hans släkt.
Tim Davys
Genre: Existentiell gosedjursepik.
Utgivning: ”Amberville”(2007) och ”Lanceheim” (2008), de två första delarna i
en romansvit om kramdjur som har sex och filosoferar i storstaden Mollisan
Town. Bonnierprojekt. Uppges vara sålt till stora delar av världen.
Huvudmisstänkt: Håkan Nesser.
Alternativ: Bonnierförläggarna Jonas Axelsson och Kristoffer Leandoer.
Anastasia Wahl
Genre: Pornografiska deckare
Utgivning: ”Den vidrige”, den första boken i serien om journalisten Klitty
Andersson gavs ut 2002. Den har följts av verk som ”Akta dig för dvärgen,
Klitty” och ”Klitty och Da Vinci-kådisen”.
Huvudmisstänkta. Förläggaren Carl-Michael Edenborg (antas också dölja sig
bakom pseudonymen Gunnar Blå).
Alternativ: Gabriella Håkansson, Carina Rydberg, Unni Drougge.
Hans Koppel
Genre: Svensk samtidssatir med besk bismak.
Utgivning: Debuterade förra året med ”Vi i villa” – en rapport från de
reinfeldtska innebandyreservaten. Återkommer i höst med den påstått chick
lit-liknande ”Medicinen”.
Huvudmisstänkta: Lukas Moodysson, Bengt Ohlsson, Jonas Karlsson, Jan Berglin.
Carolyn Keene
Genre: Kittyböckerna. Äventyr och identifikation för generationer av flickor.
Utgivning: Den första Kittyvolymen gavs ut 1930. Sedan dess har oräkneliga
böcker givits ut i olika serier. Runt 160 titlar lär finnas på svenska.
Misstänkta: Här handlar det om organiserat författarskap. Kittyfiguren (Nancy
Drew i USA) skapades av den litteräre entreprenören Edward Stratemeyer som
drev ett författarsyndikat. Carolyn Keene har genom decennierna varit den
samlande pseudonymen för ett stort antal legoförfattare, den viktigaste av
dem Mildred Wirt Benson.