Dagarna efter att Vitryssland inte tilldelats ordförandeskapet i FN:s
kommitté för mänskliga rättigheter basunerar landets justitieminister i en
intervju med regimtrogna tidningen Respublica ut: ”Att stå på vakt för de
mänskliga rättigheterna är en lag för Vitryssland i vår tid”.
Jag träffar Andrej Dynko, essäsist och redaktör, som i samband med förra
vårens presidentval fängslades under en bussresa, utan förvarning och långt
ifrån demonstrationerna på Oktobertorget. Metoden är inte ovanlig och flera
är de som efter summariska rättegångar satts i fängelse.
För ”politiska” fångar som Dynko brukar fängelsetiden ligga kring två
veckor. Under sina veckor skrev Dynko dagbok som publicerats i bland annat
Eurozine och enligt Dynko finns det ingenting som kan stoppa hans verksamhet.
En annan journalist i 25-årsåldern som jag träffar berättar hur
demonstrationerna på torget hjälpte henne att bli av med sin paranoia, nu
vågar hon prata om sina åsikter även på en restaurang, men hopp: ”Nej!”
De flesta av hennes vänner har lämnat landet och lever i exil, själv
planerar hon att inom en snar framtid flytta till Tjeckien. ”Jag vill att
mina barn ska växa upp i Vitryssland, men inte i det här Vitryssland.”
PER BERGSTRÖM
författare