– De är lite osäkra. Det här är en författare som många inte har läst tidigare
har jag en känsla av, säger Björn af Kleen.
Det är Akademieledamoten Katarina Frostenson som är den stora experten på Le
Clézio och som gjorde Horace Engdahl uppmärksam på författaren.
– Det är ett stort författarskap, ett rikt och varierande författarskap som
både innehåller det svåra och det tillgängliga, säger Horace Engdahl,
Svenska Akademiens ständige sekreterare, till TT om årets pristagare.
Engdahl understryker också att Le Clézio är mycket grundlig inför sitt
skrivande. Innan han skildrar resandet, rastlösheten och världens mångfald
lär han sig extremt mycket om andra civilisationer och språk.
– Han är inte den som bara pratar på.
För honom representerar Le Clézio också en trend som är på frammarsch i
världslitteraturen:
– Nämligen ett skrivande som inte är strikt bundet till en ursprungsort eller
den kultur man fötts in i, utan som är nomadisk, rör sig över stora ytor och
inkluderar andra civilisationer.
För att lära känna pristagaren och få en ingång i hans liv rekommenderar
Horace Engdahl att den intresserade ska börja med att läsa boken Allt är
vind.
Jag har hört dig säga att bra konst kan göra dig frisk och tvärtom. Har Le
Clézios varit dig till hjälp i någon svår fysisk situation?
- OM man tar en sådan bok som ”Afrikanen” till exempel, som kanske är min
absoluta favorit. Den är så pass bra att man blir uppspelt av den. Man går
runt och säger: ’fan vad bra, fan vad bra’. Alldeles frånsett vad den
berättar, för det är så vackert gjort. Det här att han tar fram sina
barndomsminnen genom det afrikanska landskapet. Genom att beskriva
landskapet förstår man hur allting var. Så ska en bok skrivas, tycker jag.
Glädjer det dig lite att amerikanerna förmodligen blir ännu mer upprörda nu
när du utsett en grodslukare till vinnare av priset?
- Det tycker jag inte de ska bli. Det här är inte en fransk författare man har
anledning att bli upprörd över. Det är en kosmopolit. Han lär ju tillbringa
en del av året dessutom i New Mexiko. Han blir nog förlåten.
Horace Engdahl träffade själv Le Clézio för några år sedan när franska
ambassaden visade runt honom i Börshuset. Det han minns mest från det mötet
är att Le Clézio bar sandaler.