Vi gör val hela tiden. Många av dem känns inte som val. Det kan vara för att
vi har tagit ställning en gång för alla och hur vi sedan beter oss bara
följer ur det valet. Ofta är det helt rationellt, som att inrätta en
morgonrutin för att slippa en massa val vid den tid på dygnet då man
fungerar som sämst. I andra fall bör man motstå frestelsen att göra val en
gång för alla. Vissa saker bör hållas osäkra och under ständig utvärdering,
som ens politiska och moraliska åskådning.
En del val är så hårt villkorade av omständigheter att det bara finns ett
alternativ som framstår som möjligt. Att sålla bort andra går så snabbt och
så helt utan ansträngning att de knappt, om alls, registreras. Man stannar
bilen vid rött ljus. Man hade kunnat köra vidare men att stanna känns ändå
inte som ett val. Det känns som det enda man kan göra.
En del handlingar känns som resultatet av val utan att det riktigt går att
förklara hur. Det känns som om jag har valt mitt yrke men när jag tänker
tillbaka så hittar jag inget livsavgörande beslutsögonblick, mest slump,
omständigheter och småbeslut som egentligen handlade om något annat. Även
sådant som känns som genuina ställningstaganden är i varierande grad
villkorat av faktorer som vi inte helt (ibland inte alls) kontrollerar. Det
är inget konstigt med det. Det konstiga är att vi fortsätter att tro att det
faktum att en person kan sägas ha valt något gör detta något
invändningsfritt, trots att vi egentligen vet att val är röriga, villkorade,
betingade och svåra att hitta.
För några veckor sedan uttalade Frankrikes president Sarkozy sitt stöd för att
förbjuda burkan, den heltäckande klädnad som också döljer ansiktet. Hans
argument var att burkan inte är en religiös symbol utan ett tecken på
underordning. Man kan hålla med om det och samtidigt undra hur en
underordnad kvinna blir hjälpt av att också göras illegal. Mest konfunderad
har jag dock blivit över den kritik mot Sarkozys uttalande som kommit från
välmenande aktörer som Human Rights Watch och som går ut på att ett förbud
mot burkan skulle utgöra en inskränkning i de berörda kvinnornas frihet:
burka är helt okey – en rättighet till och med – så länge man bär den av
eget val och inte av tvång. Men hur ser den valsituation ut där burka är ett
alternativ bland flera i ett meningsfullt och otvunget personligt beslut? Om
man anser sig ha rätt att vara en person i offentligheten är burka, beroende
på vem man är, antingen inget alternativ alls eller ett alternativ som det
endast är meningsfullt att välja bort. Jag utesluter inte att en kvinna som
bär burka kan betrakta det som ett val hon har gjort, men de omständigheter
under vilka det är ett valbart alternativ att göra sig till en ickeperson i
offentligheten är omständigheter som negerar individuella rättigheter och
frihet.
En person som hålls inspärrad utan legitim grund kan välja mellan att bulta på
den låsta dörren, leta efter en väg ut eller tålmodigt vänta på att blir
utsläppt. Vi använder inte ordet ”rättighet” eller ”valfrihet” om något av
de alternativen. Vi använder ordet ”rättighetskränkning” för att beskriva de
omständigheter under vilka en person har att välja mellan dessa alternativ.
Det finns flera argument mot att förbjuda burkan; att den skulle kunna bäras
som resultatet av ett fritt val är inte ett av dem.
Lena Halldenius, docent i praktisk filosofi och lektor vid Globala
politiska studier, Malmö högskola