São Paulo.
De vanliga lördagsshopparna passerar förbi gallerian på den populära
affärsgatan i São Paulo. Det är de med långt hår, jeansjackor och nitbälten
som viker in.
– Här finns det ingen samba, tack och lov, skrattar butiksinnehavaren Sandro
de Oliveira.
På sextiotalet var gallerian stadens lyxigaste varuhus. Sex våningar med
modekläder och inredningsprylar. I början av åttiotalet övergav butikerna
den modernistiska gallerian och affärer flyttade in som sålde begagnade
vinylplattor och t-shirts. I dag har varuhuset döpts om till Galeria do
Rock, Rockgallerian, och blivit världens största hårdrocksvaruhus med 461
butiker som säljer alltifrån svarta t-shirts och Dr. Martens-boots till
nitbälten och tjocka silverringar. Uppdelat på de sex våningarna finns också
ett tjugotal tatuerings- och piercingstudios, ett antal frisörsalonger som
gör dreads och några tryckerier där band och klubbar kan trycka upp sina
flyers.
– Jag började jobba här som fjortonåring. Nu har jag min egen butik. Det blir
bara bättre och bättre. Om lördagar är det smockfullt hela dagen, säger
Sandro de Oliveria, 39, som driver trånga Rocklands på andra våningen.
I taket hänger svart kepsar och silvriga djävulssmycken. I glasdisken förvaras
pyramidnitar, tygmärken och badges.
– Åttiotalshårdrocken är tillbaka, säger han.
För tio år sedan gjorde hårdrocksbanden tre stopp i Latinamerika på sina
världsturnéer. En konsert i Mexiko City, en i São Paulo och en i Buenos
Aires. Nu gör banden upp till femton spelningar på kontinenten. När Ozzy var
i Sydamerika i våras gjorde han stadionspelningar i Argentina, Chile, Peru,
Ecuador, Colombia, Panama och Puerto Rico. Enbart i Brasilien spelade han i
fem städer. I maj turnerade Mötley Crue på kontinenten och i september
kommer Judas Priest att göra tolv konserter med Whitesnake som förband.
– På åttiotalet var det Europa som gällde. Fick man tag i ett nummer av
Kerrang! blev man förbannad av att se alla konsertannonserna. Enbart Marquee
Club i London hade fler konserter på en vecka än vad Brasilien hade på ett
helt år. Men tiderna förändras. Nu är det hit banden kommer, säger ägaren
till Rocklands.
Hur har då hårdrocken kunnat bli så populär i salsan och sambans Sydamerika?
När de sydamerikanska militärdiktaturerna föll som käglor under åttiotalet var
hårdrock på sin topp i världen. AC/DC, Iron Maiden och Metallica gav ut sina
mest omtyckta album. Tonåringarna i Sydamerika tog till sig musiken och
gjorde den till ledmotivet i deras frihetsrevolution. Den andra förklaringen
är Rock in Rio, rockfestivalen som reklamgurun Roberto Medina arrangerade i
januari 1985. Under tio dagar samlade han Queen, AC/DC, Iron Maiden,
Whitesnake, Ozzy, Scorpions, Nina Hagen och Yes på ett träskområde utanför
Rio. Över en miljon fans från hela Sydamerika kom för att för första gången
uppleva en internationell rockfestival
– Rock in Rio är vårt Woodstock. Utan tvekan. Den formade en hel generation,
säger Bernardo Araujo, musikkritiker på Rios största dagstidning O Globo.
Han var tretton år när hans mamma tog med honom för att se Queen. De andra
dagarna gick han med en polare och hans äldre kusin.
– Diktaturen föll den femtonde januari. En fredag. För första gången på över
tjugo år fick Brasilien en civil president. Samma kväll spelade AC/DC. Det
var magiskt. Klart att man blev hårdrockare, säger Bernardo Araujo.
Hans förklaring till dagens hårdrocksboom i Latinamerika är den ekonomiska
tillväxten. Det finns numera gott om fans som kan betala 700 kronor för en
konsertbiljett.
– Den ekonomiska krisen i Europa gör också att det lönar sig mer för banden
att turnera här. I Europa är det nästan bara festivalspelningarna som är
lönsamma.
Den växande medelklassen gör att även de små och medelstora banden nu kommer
till São Paulo. I maj spelade kultbandet L.A. Guns, i juni Virgin Steele
från New York och häromveckan norska Jorn. Till helgen kommer tyska Grave
Digger, nästa månad tyska metalbanden Testament och Destruction och i
september spelar gitarristen George Lynch. Det som Sweden Rock erbjuder en
gång om året har São Paulo nu året om.
– Jag brukar skämta och säga att om du samlar ihop ett gäng kompisar, startar
ett metalband och sticker till São Paulo så har du redan hundra personer i
publiken. De är tokiga i metal. Nästan alla konserter säljer ut, säger O
Globos musikkritiker.
Det enda som inte går lika bra är att få brasilianska metalband att slå
globalt. Än så länge är det bara Sepultura som lyckats.
– Det är språket, inte kreativiteten, som hämmar. Banden måste börja sjunga på
engelska.