Allt material på Sydsvenskans kultursida idag är producerat av irakiska
skribenter och fotografer på plats i Bagdad. Varför?
– Syftet är att upprätta en förbindelse mellan Malmö och Bagdad. Idén uppstod
strax före nyår på Café Simrishamnsgatan 3 vid Möllan. Ett ställe som
påminner mycket om gallerikaféet Hewar i Bagdad. Det är samma slags miljö,
samma slags människor, samma känsla. Vi vill med det här projektet få in
rösterna från Bagdad. Vad gör människor där, efter sex års ockupation och
krig? Vad tänker de? Hur upplever de livet och vardagen? Vad gör de på Hewar
idag?
Vad finns på kultursidan idag då?
– Vi har bland annat en dagbok från en författare vid namn Fadi Sami. Han har
färdig examen, inget jobb, men skriver varje dag. Jag bad honom att gå ut i
Bagdad, gå på museer eller på konstutställningar, prata med människor på
gatan, och han har skrivit en fantastisk skildring av staden och livet där.
Vi kommer också att publicera en bild av fotografen Zaid Turkey som arbetar
med en stor utställning om byggnader som förstörts i kriget. Och på fredag
eftermiddag ordnar vi dessutom en chatt på Sydsvenskan.se, med bland andra
den berömde målaren Mahar Al Samaray, skådespelaren Meghdad Abdul Reza och
Fadi Sami direkt från Hewar i Bagdad.
Hur har det fungerat med språken?
– Några av texterna är skrivna på engelska och några på arabiska, vi har
översatt dem till svenska här i Sverige.
Vad har varit svårast med projektet?
– Kommunikationen. Telefonerna i Bagdad funkar sällan, elen försvinner, många
använder generatorer men varje gång strömmen går tar det tio eller femton
minuter att få igång generatorn. Vi har försökt hålla kontakt genom telefon,
mail och internet, men det har varit krångligt. Dessutom är det farligt där.
Det är svårt att röra sig fritt och många vågar inte gå ut på kvällarna och
nätterna. Det är så mycket våld där, bilbomber, kriminalitet, patrullerande
amerikanska soldater. Rädslan är väldigt närvarande i Bagdad.
Du tvingades själv lämna Bagdad 2006, vad betyder det här för dig
personligen?
– Det är en dröm att kunna göra det här. När jag suttit och ringt människor i
Bagdad har jag känt att jag är hemma här nu, i Malmö, men att jag också har
kontakt med mina rötter. Det är som en dröm för mig.