Corinne Maier har gjort det igen: skrivit ännu en bestseller och retat
gallfeber på fransmännen.
Hon gillar att utmana tabun, Maier, och den här gången handlar det om
moderskapet. I boken som väckt rabalder, ”No kid: quarante raisons de ne pas
avoir d’enfant”, skriver hon frankt att det finns stunder när hon ångrat att
hon skaffat barn.
Maier är mor till Laure, 13, och Cyril 10, och drömmer om hur livet skulle
ha varit utan barn. Utan barnen skulle hon, framgångsrik psykoanalytiker och
författare, ha kunnat leva ett behagligt liv, fyllt av resor, intellektuellt
arbete och stimulerande upplevelser. Istället fungerar hon som barnens
hembiträde, förser dem med mat, rena kläder och fickpengar, kör dem till
kompisar och aktiviteter, tillbringar semestern på hjärndöda nöjesparker
tillsammans med andra uttröttade föräldrar och deras skrikande barn. ”Skulle
ditt liv vara bättre utan barn?” frågar hon provocerande och besvarar för
egen del frågan jakande.
Maier listar fyrtio skäl till att inte skaffa barn, och med Sex Pistols på
högsta volym till höger, någon deppvariant till vänster, modellera under
strumporna, chokladfläckar i soffan och trött på gränsen till medvetslöshet
kan jag knappt avhålla mig från att fnysa. Kunde hon verkligen inte komma på
fler nackdelar med att ha barn än ynka fyrtio?
Maier räknar upp de självklara, som att det är tortyr att föda barn, ett
helvete att amma och att man kan glömma bort att någonsin vara utvilad. Det
är omöjligt att kombinera karriär och moderskap, din kropp havererar, det är
dyrt med barn och hur mycket du än anstränger dig så får du ändå bara skit
tillbaka (det är alltid mammas fel, det behöver man inte vara
psykoanalytiker för att veta). Dessutom, skriver Maier, är det omoraliskt
att föda fler barn till en värld som redan är överbefolkad: varje nyfött
barn är en ekologisk katastrof för hela planeten.
I Sverige är det snarare regel än undantag att gnälla om moderskapets
nackdelar. Maiers bok skiljer sig från det svenska mammaträsket på en
avgörande punkt – hon hävdar rakt igenom moderskapets negativa sidor, det
kommer ingen vändning, inget försonande ”men barnen är trots allt det som
ger livet mening”.
Maier är rationell, hennes argument är rationella (vem vill inte hellre vara
utvilad än dödstrött och vem vill medverka till jordens snara undergång om
det går att undvika?) och det är också där resonemanget faller. Föräldraskap
handlar inte särskilt mycket om rationalitet – om man inte köper argument
som går ut på att det är rationellt att reproducera sig eftersom varje
individ strävar efter att försäkra sig om de egna genernas överlevnad.
Jag längtar efter en bok som ömsint beskriver moderskapets glädje, kanske
till och med listar fyrtio argument för att skaffa barn.
Tyvärr kommer inte jag att skriva den boken, av den anledningen att jag inte
kan komma på särskilt många goda argument till fördel för föräldraskap. Bara
ett enda totalt irrationellt skäl: den förfärliga, förtärande och enorma
kärleken som finns mellan ett barn och dess föräldrar.
ANN HEBERLEIN
doktor i etik