Håkan. Det är lustigt hur en till synes harmlös Göteborgskille i hatt med okontrollerad röst kan vara källa till så mycket irritation.
Åh, jag hade ju sett fram emot det först. Få dj:a på nation, en biljett in i Lunds mytomspunna studentliv. Få en glimt av korridorslivet med dess inavel, flåsiga studentspex och shabby chica rödvinsfyllor. Ett liv som säkert gör vilken nerflyttad norrlänning som helst lycklig. Förra helgen tog mitt dj-posse 131:an för en spelning på Blekingska.
Efter en halvtimmes förvirring i ödemarkerna mottogs vi till slut i dörren av djur. Bokstavligen. Lejon och leoparder. Visste inte att begreppet ”sittning” i själva verket innebär högstadiedisko med utklädningstvång i bostadsområde.
Och så Håkan då. Önskemålet som kom upp var och varannan stund. Nej, fick man tålmodigt svara varje gång. Pop är ingenting vi dansar till.
Vi försökte mata de hungriga rovdjuren med allt. Fjäskade med technohouse lika mjuk som honung. Omsorgsfulla indieremixer straight outta Pitchforkfabriken. Obskyrt, kommersiellt, högt och lågt. Vi försökte till och med locka med ”Birthday Sex (Uptempo Version)”. Fick ett strängt tillrättavisande från baren som svar.
Det var som att kasta pärlor till svin. Svinen fortsatte skrika efter Håkan, ”Nån gammal med The Smiths” och Markus Krunegård. Fortsatte ge utskällningar och kritiska utvärderingar efter varje spelad mp3:a. Bad vi om en åsikt? Gud, jag kände mig ofrivilligt som den spydiga stadsflickan Nellie i Lilla huset på prärien-böckerna. Hon med flätor och märkesklänningar i flanell som bjuder in de lortiga lantisarna Ingalls på stadskalas med köpelemonad.
Låt oss stanna upp ett slag. Fundera en minut över publikens roll i förhållande till dj:n.
För det första. Dj:n är ingen jukebox. Inget ”stoppa en femma i maskinen och önska valfri låt”. Det är det du använder Spotify på din förfest till. För det andra. Vad är poängen med att gå fram till en dj och önska sin favoritlåt? Uppenbarligen har du hört den ett antal gånger tidigare.
För det tredje. Och lyssna noga nu. Pop är, och kommer alltid att vara, omöjligt att dansa till.