19.10. Tema för lördagens gallerinatt: Konstens och stadens betydelse
för varandra. Det behövs egentligen ingen utomhuskonst för att befästa
sambandet, tänker jag när jag vid första stoppet bläddrar i Galleri Signals
bok ”Parallell historia – Skånes konstarenor 1968–2008”, som visar hur
konjunkturer, kommunstyre och individuella initiativ påverkat Malmökonsten.
Tidslinjen på Signals vägg tolkar jag som att det fria konstlivet i Malmö, i
alla fall dess skyltfönster, är som mest aktivt just i detta nu, under den
tolfte Gallerinatten.
20.05. Stadens konkreta betydelse för konsten är ikväll att
Gallerinatten förvandlats till ett logistiskt bråttom-projekt. Jag försöker
sammanstråla med mina föräldrar som tagit tåget från Österlen, men de är
långt borta på Erik Dahlbergsgatan (se där: kollektiva konstjippon lockar
galleribesökare utifrån).
Sms:ar istället mina exakta konstkoordinater till en kompis och fortsätter
till Galleri Magnus Åklundh och folkmassan vid Galleri Lilith Waltenberg.
När jag sedan fnissat åt Andreas Kurtssons texter på Triangeln, beundrat Johan
Furåkers målningar på Galleri Pingpong och klappat åsnan i Galleri 21:s
norska neon-Mecca möter jag vännerna för en privat visning av Galleri
Elastics nya spatiösa lokaler på Monbijougatan, ännu i renoveringsstadiet.
21.32. Gallerinattens stora utbredning avhjälps med konstbussar. Med
andan i halsen stiger vi på och hamnar framför Jenny Grönvalls performance:
en rosaklädd Peggy Sue läser dikt av Kristina Lugn. Från Gustav Adolfs torg
minglar vi vidare till kvällens favorit – Nichlas Winmalms postmodernt
eldiga målningar på Galleri Thomas Wallner.
23.15. kliver vi in i Moderna museets uppblåsta jättekondom, till Adam
Leechs videoverk ”Speech Bubble”. Konst som sannerligen gör stadsrummet mer
briljant.
Men klockan är mycket och stadens inverkan på konsten = panik. Konstbussen har
slutat gå och Bragegatan 15 ligger på andra sidan stan.
23.50 passerar vi Konserthuset och vinkar in en taxi. Klart värt 71
spänn att få en skymt både av Björn Olssons ”21st Century Romanticism” på
Abandoned Gallery och Lilith Performance Studios konstvideor.
00.25. Vi blir utjagade från Skånes konstförening och Ben Woodesons
finurliga elektronikinstallationer.
00.35. Tänker tillbaka på filmerna från ”Mitt hjärtas Malmö” som jag
såg på Galleri Signal tidigare. Gulnade scener från en oskuldens tid, före
Victoriakampen, då det fria kulturlivet satte ned foten mot kommunpamparna.
Innan man rev Läderfabriken på Industrigatan och Solidars bageri ett
stenkast bort. Helt enkelt innan Malmö blev självmedvetet, innan det gick
upp för de styrande att det fri kultur och ruffiga industrilokaler var något
att satsa på för stadens image.
00.40. Jag svänger in på min gata, med ömma fötter. Det är inte tyst
som det brukar. Det är tänt i Irakiska kulturföreningens lokaler, och jag
hör musik. Men det är nog inte gallerinattsfest. Om jag sett någon människa
där skulle jag ha frågat.