Jazzgossen, han som enligt Karl Gerhard hade mockaskor och tusch på sina
ögonlock, försvann med depressionen och världskrig för en mansålder sedan in
i en grå kostym.
Han är tillbaka nu, fast utan jazz. Med krämer och parfymer. Och inte minst
accessoarer långt bortom den klassiska slipsklämman och manschettknapparna:
en skinnväska – kanske en tote-bag till laptopen, ett armband i läder eller
metall, gärna ett par tre armbandsur att byta med, en fluga som inte
nödvändigtvis är knuten utan bara hänger runt nacken, bjärta strumpor ...
– Accessoarer är det som sätter pricken över i:et i klädseln, säger Per
Nilsson, chefredaktör och modechef på modemagasinet King och författare till
nyutkomna mansmodeboken ”Manualen”.
Liksom kollegan Daniel Lindström på Café anser han att attitydförändringen
från renodlad macho/manlig strikthet till en acceptans för accessoarer som
tidigare bara varit för kvinnor är dramatisk och har kommit på bara ett
decennium.
Nya prylar tillkommer. Idag är mobiltelefonen ett slags accessoar. Och denna
accessoar kan förses med accessoarer, kanske ett stajlat fodral till
Iphonen.
Och mannens necessär, i sig ett slags accessoar, innehåller ofta inte bara
tandborste och rakdon utan också peeling, krämer, balm – inte rakvatten! –
och eau de toilette.
– Det är nu helt ok att lägga tid och pengar på grooming och accessoarer,
säger Per Nilsson.
– Det sågs som misstänkt bögigt för tio år sedan, säger Daniel Lindström.
Och det är inte bara för att vi har blivit mera metropola och toleranta utan
också för att vissa män, mest artister och idrottsmän, går före och visar
vägen. Som till exempel Zlatan som säger att han rakar benen. Det ger effekt
hos många, menar Per Nilsson.
Nej, mode kan men behöver inte spegla verklig tolerans och friare
förhållningssätt, menar Hanna Wittrock, socialantropolog och modeskribent,
och påminner om att mode lika mycket handlar om statusdifferentiering som en
spegling av verkliga samhällsförhållanden.
– Manlig grooming och mäns bruk av accessoarer måste ses mot bakgrund av annan
typ av konsumtion. Att konsumera typiskt manliga prylar inom teknikområdet,
till exempel dyra tv-apparater och stereoanläggningar, signalerar inte
längre status och exklusivitet eftersom denna typ av konsumtion blivit
tillgänglig för de breda lagren i samhället.
I stället, menar Hanna Wittrock, förflyttas fokus för statusdifferentiering
till kroppen. När trenden med manlig grooming om en tid omfamnas av svensson
kommer de som går i spetsen för modet troligen att skifta fokus igen.
– Rakat och vaxat förbyts mot en lurvig bringa! säger hon.
Manlig grooming är således en trend som går i vågor och som inte självklart
innebär en större utjämning mellan könen. Trots att mannen var det smyckade
könet på 1700-talet rådde knivskarpa gränser mellan kvinna och man.
En bidragande orsak till boomen för accessoarer är också att de stora
modehusen Boss, Ralph Lauren och många andra lanserat stora kollektioner av
prylar och dofter jämsides med kläderna.
– Varumärkena tjänar massor med pengar på accessoarer, säger Daniel Lindström.