Vid midnatt låser en styrka ordningsvakter Malmö central. Dygnet är slut, men
nattlivet har precis vaknat i sin vagga. Dess livstid är dock inte särskilt
lång. Klockan 02 och 03 rinner de flesta klubbar och barers
serveringstillstånd ut och ställe efter ställe stänger. Busslinjer slutar
gå, stan blir tystare, kallare, mer kal.
Bara åtta stycken utelivsinstitutioner i Malmö har tillåtet att hålla öppet
och servera även mellan klockan 03 och 05, ännu färre än så väljer att
faktiskt göra det varje fredag och lördag.
– Mitt liv skulle inte förändras oavsett. Stänger de lagliga ställena för
tidigt får jag väl gå vidare till svartklubbarna, säger Alex Olsson och
stryker sin svettiga lugg åt sidan.
Vi befinner oss mitt i ett av Malmös ställen som har tillstånd till fem, på
Deep, där det för kvällen är 80-talsklubben Neon som huserar. Klockan är på
väg att slå tre men ingen tillrusning från andra klubbar märks ännu. Deep är
en speciell, väldigt vidsträckt lokal. Lite som om någon grävt en tunnel
under havsytan och fyllt den med utlevande folkmassor och en strippstång.
Alex Olsson sitter på den lite lugnare övervåningen. Han förklarar att han
gärna gått till Deep i kväll även om de stängt klockan två eller tre, men
tycker att en bra utekväll kräver ett par morgontimmar.
– I Sverige slutar man jobba så att man kommer hem vid sex. Då behöver man
lite vila. Sedan behövs en förfest. Sedan en bar. Då blir det så att natten
läggs upp för att inte komma till en klubb före klockan tolv.
Ett par minuter därifrån cirkulerar en stillsam polisbil över Stortorget.
Förarsätets polisradio viskar om mindre slagsmål och hur någon valt att
inleda en långpromenad mitt på E 6:an. Ingen av bilens två polismän har lust
att uttala sig men de resonerar med varandra om hur olika stängningstider
gynnar polisen eftersom det gör att inte allt tryck hamnar på samma
klockslag. Däremot blir fyllorna de möter värre av femtillstånden.
På andra sidan Breeze Clubs metalldetektor sjunger 18-åriga Maria Engom
karaoke framför en svartvit skärm som bokstaverar varje stavelse i ”Eye of
the tiger”. Hon har hög pennkjol, vit t-shirt, blanka lågskor, diamanter i
öronen och säger att hon över huvud taget inte skulle ha gått till Breeze
den här kvällen om det vore så att de stängt redan klockan tre.
– När jag är ute då är jag ute. Fattar du vad jag menar?
Alternativet att få vara kvar i lokalen till klockan fem, men med ett
serveringsstopp satt till klockan tre, framstår inte heller som lockande för
Maria Engom.
– Då vore det ju inte lönt att vara här, säger hon.
I baren står en kille i rutig Mercskjorta som skriver under på samma
resonemang. Måns Käsper. I alla fall tittar han upp, halvt skrattandes halvt
irriterad, när han får frågan om det hade varit möjligt att klubbar som har
öppet till klockan fem slutade servera klockan tre. Han verkar tycka att
frågeställningen i sig är helt intelligensbefriad. Måns kommer fram till att
det som vore bra med ett festslut klockan tre är att man inte skulle hinna
få i sig lika många öl då, men att det ändå skulle skada Malmös rykte som
kontinentalt och öppet.
Vad är kontinentalt med att inte vilja gå hem och lägga sig?
– Kontinentalt, väver Måns Käsper långsamt ihop det, betyder att gå hemifrån
när den är mörkt och hem när det är ljust.
Inte heller Slagthuset, som väl ändå måste sägas vara Malmös mest kända ställe
som har öppet till fem, skapar något kaos medan det stänger den här kvällen.
Ett tjugotal människor hänger i korvätarstämning utanför entrén och
ytterligare ett tjugotal är på väg därifrån. Utanför Casino Cosmopol står
taxibilarna uppradade som i ett långt luciatåg. Längs med Bergsgatan tar de
kolhydratförsäljare som ännu håller sina snabbmatsrestauranger öppna hand om
slött berusade kringdrivare. Ger dem små plastglas med gratis vatten.
Klockan har slagit 05.20. En privat taxichaufför cirkulerar runt knutarna på
Hansacompagniet. Så fort han får syn på en ensam tjej vevas rutan ner.
– Vill du följa med till Industrigatan? Jag kan köra dig. Där finns ett ställe
som inte stängt ännu.