RAGNAR PERSSON.. I Ragnar Perssons teckningar uppträder figurerna med en blandning av förvåning och villrådighet. Ofta är de omgivna av ogenomträngliga skogar och verkar bortkomna som efter en katastrof. Eller också är de fyllda av samma bävan inför en okänd storhet som den tidiga romantiken.
Inte en detalj är oviktig, varje linje är laddad av rytm. Bilderna är täta som den death metal Persson verkar gilla. Han har behållit tonårstidens förundrade sätt att teckna, där glansdagrar i ögat eller på läpparna är så viktiga.
Tecknin
garna är mer än sina motiv. De har alltid en bottensats av något oförklarligt och mystiskt. Det är alltså inte en tillfällighet att en del av utställningen handlar om den sällsynta fjärilen Salassa Lola från Himalaya, som sägs ha helande effekter. Hängande från taket och på väggarna brer de ut sina praktfulla vingar. Installationen liknar ett gammalt naturaliekabinett.
Trots fjärilarnas vackra mönster är det scenerna med skogar, vargar, hjortar, varulvar och storögt stumma människor, som är intressantast. Här krockar naturen med civilisationen. Den stora osäkerheten härskar och mörkret brer ut sig i skymningslandskapen. För att exaktheten i teckningarna inte ska locka till avspänning saboteras de ofta av irrationellt klotter eller hotfull svärta. Månljuset är mörkt och röda blixtar gnistrar mellan träden.
I m
ånga teckningar förvandlas djuren till emblem, tatueringar, totem. Det är i det spänningsfältet mellan natur och populärkultur, som Ragnar Perssons teckningar får sin laddning. Han påminner inte om många. En av de få referenser jag kommer på är Bruno Knutman, en uttalad ensittare.
Tecknaren Ragnar Persson är suverän i sitt rike av gråtoner och mörker.