SIRI DERKERT. ”Damporträtt (Siri Derkert)”. Den blonda snedluggen i Valle Rosenbergs målning från 1914 känns igen från samtida fotografier: som en hjälm ovanför två himmelsblå halvmandlar till ögon. En ung dam, namnet inom parentes. Men längre in i rummet skymtar Derkerts radikalt prismatiska självporträtt från 1915.
Dagen före vernissagen har jag sett ”Prince Charles känsla”, Malmö stadsteaters dramatisering av Liv Strömquists seriebok. Liksom Sigrid Combüchen i ”Spill. En Damroman” reagerar Strömquist på den danske kritikern Georg Brandes avfärdande av Viktoria Benedictssons ”Fru Marianne” som en ”dame-roman”. I en av pjäsens bästa scener slänger Brandes böcker omkring sig (”Dålig!” ”Dålig!” ”Dålig!”) tills han med komisk anakronism fastnar för Neil Strauss vidriga raggningsmanual från 2005, ”Spelet” (”Mästerverk!”).
Nu var Rosenberg ingen Brandes, utan en kollega som Derkert älskade innan världskrig och tuberkulos kom emellan dem. Men om kärlek och sex står för inspiration i berättelserna om modernismens manliga konstnärer är konsekvenserna för Derkert annorlunda. 1900-talets geniförklarade män har aldrig förväntats uppfylla någon vårdande föräldraroll. Att vara ogift flerbarnsmor med knappa inkomster och utan fast adress är en svår utgångspunkt för konstnärligt skapande. Efter tiotalets exotiska landskap och eleganta modeteckningar – motiv som andas resor, frihet, bohemisk glamour – följer årtionden då Derkert porträtterar barnen och den närmsta omgivningen.
I det radikala sextiotalet hamnar dock Derkerts vänsterradikala åsikter och engagemang för kvinnofrågor, fred och miljö rätt i tiden. Nya offentliga uppdrag väcker intresse för hennes tidiga karriär. Att följa de många faserna i Derkerts konstnärskap är att se de bojor som 1900-talets patriarkala strukturer satte på kvinnlig kreativitet. Men som tur är visar utställningen också att Derkert inte lät sig kuvas; hennes visuella nyfikenhet, humor och starka åsikter bidrog till att både synliggöra och luckra upp bojorna.
Utställningen från Moderna i Stockholm har bantats ner för att få plats, men så mycket fokus ligger på just skisser att den fungerar minst lika bra här, om inte bättre.