I en inte alltför avlägsen framtid har Bergsgatan svämmat över. Bilvrak och
trasiga skyltdockor vilar på botten intill vajande sjögräs och dränkta
husfasader. Jag justerar 3D-glasögonen på näsan och dyker djupare in i David
Krantz mjukt kluckande undervattensvärld på Galleri Lilith Waltenberg. Där
simmar fiskarna in och ut genom galleriets sönderrostade entré, färgerna
tyst skimrande i det gröna havsdunklet.
2009 tycks vara året då klimatkrisen definitivt tränger in i konstvärlden.
Ekologiska reflektioner av såväl utopisk som dystopisk karaktär finns att se
på bland annat Wanås och Bonniers konsthall i Stockholm. Temperaturen
stiger, både i verkligheten och för samtidskonstens engagemang.
Få gestaltar dock undergången lika hypnotiskt förtrollande som David Krantz.
Med suveränt använd 3D-teknik frammanar han en ännu exotisk framtid, medan
en digital bildsvit av sällsamma urtidsdjur får tidsperspektivet att
svindla. Precis som i tidigare animationer – minns det fantastiska,
Gulliverinspirerade insektslandskapet Brobdingnag på Malmö konsthall 2006 –
skapar han ett viktlöst tillstånd av saga och realism, som jag endast
motvilligt lämnar.
Men det finns fler sätt att handskas med en drömsk realism. Johan
Furåker har i hög grad byggt sitt konstnärskap kring en säregen figur,
Albert Dadas, den förste patologiske turisten. På Galleri Ping Pong visar
han en ny serie verk kring den tvångsmässige vandraren från sent 1800-tal.
Verklighet och fiktion flyter samman i hans måleri, vars sakligt distanserade
uttryck utgör en effektfull kontrast till det undermedvetnas suggestiva
drivkrafter, så centrala för Dadas livsöde. En liten men naggande
god uppföljning till Furåkers examensutställning på Malmö konsthögskolas
elevgalleri tidigare i år.
Carolina Söderholm, konstkritiker och konstvetare.