Ett lysande livsverk

Anders Österlins konst är inte av det påstridiga slaget. Men har man nu en gång sett den, så dröjer sig dess stillsamma skärpa kvar. Likt landskap öppnar sig hans bilder. Jag önskar mig en sinnrik farkost att längs ristade stråk färdas genom dagrar av färger och ljus.

Hur kan det vara, att deras lockelse är så stark? Trots att han genom åren förändrade ytterst lite, växte hans verk i det tysta, gåtfulla och avklarnade. I efterhand tycks varje penseldrag rymma hela hans konstnärskaps konsekvens.

Ändå var måleriet bara ett av hans uttryck. Kanske är det som grafisk formgivare han är mest känd. En banbrytare inom svensk design, underfundig och visuellt slagkraftig som få.

Av en tillfällighet faller det sig så att när jag nås av budet om hans död ligger fragment från hela hans yrkesliv på mitt arbetsbord. Mitt uppdrag gäller C O Hultén, men som nära vänner följde de två varandra tätt under flera decennier. Det börjar med ett foto från ateljén på förpackningsföretaget Åkerlund & Rausing, där Österlin arton år gammal anställdes som tecknare runt 1940-talets mitt. Mötet med den äldre Hultén, rikt bevandrad inom svensk och internationell modern konst, blev avgörande. Från starten kom Österlin med i Imaginistgruppen, en av efterkrigstidens mest säregna konstriktningar. Poetisk, suggestiv och revolutionerande, gick imaginismen sin egen väg vid sidan av tidens dominerande konkretism och surrealism.

Jag tittar på en av Österlins tidiga litografier, milt skimrande från gult till violett. Titeln, ”Landskapet är en röd kvinna”, säger egentligen allt. Med kroppen som horisont framträder tecken och linjer, drömskt eggande i sin lågmäldhet. Samtidigt finns en lustfylld lätthet som vore världen – vid sidan av mörkret – fylld av löften och möjligheter. Det är ingen slump att Lasse Söderberg nämner Paul Klee, den sant lekfulle av konstnärer, i sin inkännande katalogtext till Malmö konsthalls stora Österlinretrospektiv 1995.

Samma anslag, i drastiskt annorlunda bildspråk, präglade hans grafiska form. Tillsammans med John Melin bildade han designduon M&Ö vid Svenska Telegrambyrån i Malmö. Med avskalad enkelhet, grafisk pregnans och humor kom det framgångsrika teamet att under 1950- och 60-talen lyfta landets grafiska form och reklamkonst till en helt annan och högre nivå. Affischerna och katalogerna för Moderna museet i Stockholm är numera legendariska, modern form och konst förenad i en oslagbar kombination. Långt vidare fält än så kom han att utforska, stadd i ständig utveckling. Tidigt skrev han om sina bilder att han ville ge uttryck ”åt tillvaron fattad som ett obevekligt växande i sakta rörelse”. Så kommer också hans livsverk att fortsätta växa i betydelse och djup.