”Grand finale” kallar Alf Holm den sista utställning han presenterar – och det
gör han med rätta. Den målarprakt som lyser på väggarna är av ett slag man
sällan ser idag. Ur fas med tidens trender men konstnärligt oundgänglig
understryker den Galerie Holms unika position på den regionala konstscenen.
Det är en nisch som förhoppningsvis förvaltas väl när galleriet nu drivs
vidare i ny regi. För vad som visas här är ett levande och kämpande måleri.
Ett måleri som med strävsamt tålamod och häftiga penseldrag arbetar sig fram
mot en färgens och formens klarhet. Så brukar han omtalas som en ”målarnas
målare”, Alf Lindberg (1905–1990), senast hyllad på Liljevalchs konsthall
2005. En dynamisk och på sitt sätt oroande konstnär, stundtals snudd på
oförlöst.
Till styrkan och frustrationen hör att man omöjligt ser sig mätt på en
bild, här saknas varje tillstymmelse till förnöjsam perfektion. Istället
lever kompositionerna, bråkar och förför. Även de mest harmlösa motiv, som
1950-talets svit av uppställda askar, förmår engagera. Vad som står på spel
är inte vad bilderna visar, utan hur de gör det.
De till synes nästan hafsiga penseldragen har inget med flyktighet att göra.
Snarare vittnar de om en intensiv närvaro och oförtröttlig kamp att lösa den
ekvation av färg och form som varje motiv rymmer. I detta fall likställs
fulländning med tristess. Det oavslutade däremot, griper tag i blicken,
öppnar seendet för skuggor och ljus, nyansers rikedom. En enkel skogsväg,
ett dovt stämt porträtt, blir stor njutning att betrakta.
Skolad på 1920-talet i Göteborg, gick Lindberg tidigt sin egen väg
vid sidan av stadens kolorister. Under årens lopp skulle den ta honom från
metodiska stillebenövningar i dämpade färgharmonier till ett crescendo av
sprakande kulörer och expressiva penseldrag. Det är dessa sena verk jag
särskilt fäster mig vid.
”Havet” heter ett av dem, där duken utgör himlens vithet. Mot smutsgrå segel
smattrar färgfläckar och stänk av ultramarin, karmosinrött och violett.
Vinden, horisontens vidd, båtarnas silhuett, allt fångar han med en otämjd
energi. Under 1980-talet bryter han sig fri från varje restriktion. Det sena
självporträtt som utställningen visar är en formidabel urladdning som hör
hemma bland den moderna konsthistoriens stora.
Det var med Alf Lindberg som Galerie Holm i Malmö öppnade 1969. Nu sluter hans
livsverk cirkeln för Alf Holms gärning som gallerist i det goda måleriets
tjänst.
”Alf”, 1963.