Hirst ska sätta Arken på kartan

Den största konstdonationen i Danmark sedan 1928 – runt 100 miljoner kronor – togs nyligen emot av museet Arken i Ishøj. Donationen består av en handfull verk av både svindyre och kontroversielle britten Damien Hirst. Och fler ska det bli framöver, lovar Arken.

Den som driver ett museum för samtidskonst ställs emellanåt inför oväntade praktiska problem. Som att packa upp djupfrysta, halverade kokroppar. Eller inhandla några tusen liten formalin.

– Kropparna kommer separat. Sen fyller vi på med formalin här. Konstverken går inte att flytta annars, de väger ju sju ton, berättar Arkens chef Christian Gether.

Vi står i museets nya Hirstrum. Ena väggen upptas av en enorm målning – cirklar av färg i klara kulörer på vit bakgrund. En av många prickmålningar Damien Hirst låtit utföra.

– Men det här är världens största, förklarar Christian Gether.

Young British Artists, YBA, kallades en generation brittiska konstnärer som slog igenom under 1990-talets första år. Utställningen ”Sensation” på Tate Gallery 1997 visade dem alla – förutom Damien Hirst namn som Jake och Dinos Chapman och Tracey Emin.

På ”Sensation” visade Damien Hirst verket ”The Physical Impossibility of Death in the Mind of Someone Living” bestående av en tigerhaj nedsänkt i formalin i ett enormt akvarium.

Resten är, som det heter, konsthistoria. Och konstmarknadshistoria. För Damien Hirst blev snabbt även de stormrika konstsamlarnas och investerarnas älskling, en konstnär som kunde runda gallerierna och ställa ut sina verk direkt på Sotheby’s auktionshus. Som lök på laxen valde Hirst dessutom 2007 att göra verket ”For the Love of God”, ett kranium helt belagt med briljanter. Utropspriset var 700 miljoner kronor.

Att haussen kring Hirst ofta ses som det galnaste exemplet på konstmarknadens excesser, är dock inget som påverkat Arkens beslut att lyfta fram hans konstnärskap. När verken når ett museum kommer de aldrig att säljas igen och förlorar helt sitt ekonomiska värde, förklarar Arkens chef Christian Gether.

– Här på Arken vill vi fokusera på konst som ställer de eviga frågorna. Om liv och död, var vi kommer ifrån, vart vi är på väg. Och det gör Damien Hirst.

Att köpa Hirstverk för egna pengar ligger långt utanför museets budget. En stormrik donator måste till. Entré för Jytte Dresing, 79 år, dansk arvtagerska till många, många läkemedelsmiljoner och en förkärlek för att ge bort verk från den moderna och samtida konstens a-lista.

Verken på Arken uppskattas vara värda uppemot 100 miljoner kronor.

– Hon hade tidigare placerat verk hon ägde av Hirst här på Arken. Inför öppnandet av Hirstrummet skänkte hon dem till oss och bekostade även den stora prickmålningen, säger Christian Gether.

Som ett statement – ett sätt att sätta museet på kartan – är Hirstsatsningen smart. Arken är en outsider bland danska konstmuseer, utan statusen hos vare sig Statens Museum for Kunst eller Louisiana.

– Det är så mycket kring Damien Hirst, mycket uppmärksamhet och pengar, och det kanske snarare är det än verken i sig som skapar marknadsföringspotentialen, resonerar Ann-Sofie Noring, biträdande museichef på Moderna museet i Stockholm.

Hur är det då med Damien Hirsts konstnärliga kvaliteter? Till en början är många av hans verk är utförda av assistenter, snarare än av honom själv. Det gäller till exempel prickmålningen på Arken.

Och när han visade sina egna oljemålningar i London 2009 möttes de av förödande kritik i de stora dagstidningarna.

”Det finns förmodligen en del sämre målare på olika kvällskurser i måleri. Men sannolikt några som är bättre också”, skrev The Independents konstkritiker. ”Konstnären som skapade sig ett namn genom att chockera gör nu verk som är chockerande dåliga”, tyckte The Times. ”Han utger sig för att ställa de stora frågorna om döden och Apokalypsen. Men längst där inne har han en heminredares själ”, sågade the Guardian.

Lika förödande – men med udden riktad mot själva museet Arken – är danske konstkritikern Michael Jeppesen i en hätsk text i tidningen Information. ”Ett skammens rum på Arken”, kallar han museets stora satsning.

Särskilt illa är det att Hirst, när donatorn viftade med ett antal tiotals miljoner, förmåddes att gå tillbaka och göra en prickmålning, en stil och ett motiv han faktiskt uttryckligen har sagt sig ha lämnat för flera år sedan, skriver Jeppesen.

Alltså: en sell-out i megaformat.

– Hirst på Arken! Det handlar om rubriker, om att sälja merchandise i shopen, utbrister Michael Jeppesen i telefon.

Fast det behöver inte betyda att det inte är ett smart drag av museet.

– Arken ... de har ju detta geografiska mindervärdeskomplex. Alla älskar att åka till Louisiana, oavsett vad de visar. Men Arken ligger ju i Ishøj, Sjællands røvhul.

Christian Gether har läst recensionen. Och avfärdar den med ett fnysande. Att Damien Hirst har en plats i konsthistorien är självklart, den som säger något annat är bara okunnig.

Det är museets uppgift att köpa in mästerverken, de verk som har högst kvalitet, säger han. Och därför är det rätt att lägga enorma summor på Damien Hirst trots att samma pengar räckt till, exempelvis, hundratals verk av danska samtidskonstnärer.

– Det finns det andra som gör. Arken ska bidra till det danska kulturarvet, det är vår uppgift.

Och, avslöjar han: museets inköpsbudget för de närmaste åren är så gott som intecknad redan. Av Damien Hirst.

– Vi ska köpa loss de båda verk vi lånat av Damien Hirst själv, de två skulpturerna, säger Christian Gether. Efter det blir det inte mycket pengar till annat.