KONST.
Hanna Sjöstrand och Ditte Ejlerskov.
Galleri KHM, Malmö.
T o m 28.3.
”En studie i hundanus” – temat för Hanna Sjöstrands examensutställning på
Konsthögskolans elevgalleri (KHM) i Malmö är som gjort för en drift med
samtidskonstens mer löjeväckande tendenser. Jag har svårt att hålla mig för
skratt när jag läser igenom pressmeddelandets på en gång sakliga och
högtflygande presentation av ämnets konstnärliga aspekter, med anspelningar
på allt från det sexuella och existentiella till sårbarhet, underkastelse
och en dödens diskurs.
Väl på plats visar sig Hanna Sjöstrands målningar vara starka nog att hantera
motivet utan att hemfalla vare sig åt dess motbjudande eller komiska
aspekter. Jag skulle rentav vilja tala om mod, i den bemärkelsen att jag
beundrar hennes vilja att använda ett av konsthistoriens sannolikt lägsta
teman för att angripa ett av dess mest klassiska problem: frågan om
centralperspektivet, kompositionen och bildens förmåga att på en gång dra
till sig blicken och bjuda motstånd.
Poängen är att Sjöstrand faktiskt lyckas: hennes närmast abstrakta bilder,
centrerade kring en mörkare öppning omgiven av svällande former i ett
flödande måleri, utövar just denna kraft kluven mellan attraktion och
repulsion. I sitt utforskande av det ”abjekta” – för att låna den franska
psykoanalytikern Julia Kristevas begrepp om det frånstötande objektet –
överskrider hon inte bara sociala, sexuella och estetiska tabun utan går
även i närkamp med måleriets historiska konventioner.
Det gör också galleriets andra utställare, Ditte Ejlerskov. Splittrad mellan
den egna målarlusten, mediets betungande arv och dess kommersiella status på
konstmarknaden, har hon försökt finna en strategi för att förhålla sig till
måleriets villkor.
För att göra det experimenterar hon – till skillnad från Hanna Sjöstrand – med
ett av dess favoritmotiv: kärleken och erotiken. Men de bilder hon
presenterar på KHM är lika mycket reflektioner över den egna konstnärliga
praktiken som studier i längtan och passion, en serie medvetna kommentarer
till begärets bildtraditioner.
Som måleri betraktat är det mycket skickligt gjort. Ändå blir det för mig
verkligt intressant först i relation till utställningens huvudinstallation.
Ejlerskovs personliga encyklopedi över ett konstnärskaps framväxt rymmer
flera hundra böcker och bilder. Dess oemotståndliga blandning av stort och
smått, humor och kritik, gör den till en fascinerande prestation av
betydande mått, snudd på omöjlig att slita sig ifrån.
Carolina Söderholm, konstvetare och kritiker