Damien Hirst
”Donation”, Arken, Ishøj, t o m 5.9 2012.
Andy Warhol och Jean-Michel Basquiat
”Warhol & Basquiat”, Arken, Ishøj, t o m 11.1 2012.
Olafur Eliasson
”Den blinde passager”, Arken, Ishøj, t o m 27. 11
Ett brudpar har tagit plats i Arkens nya Damien Hirst-sal, och låter sig
fotograferas framför ”Birthday card”, ett stort rosa hjärta, prytt med
fjärilar. Noterar de alls den itusågade kon i formalin, eller verket
”Carcinom” byggt av svarta flugor strax bredvid? Det som på 90-talet
betecknades som sensationellt blir idag en dekorativ fond för fotografering.
Bronsstatyn ”Fördärv” med en gravid kvinna till hälften i genomskärning ter
sig mer som ett pedagogiskt läromedel än en existentiell påminnelse om vår
dödlighet. Det samma kan sägas om mannen som krängt av sig sin hud för att
visa upp sin muskulära anatomi.
En viss trötthet vilar över Arken. Från salen som rymmer den nya Damien
Hirst-donationen kan man ta sig till utställningen Warhol &
Basquiat, via Olafur Eliassons rökfyllda tunnel. Barn under tolv år och
lungsjuka varnas. En hjärtdefibrillator i hallen kunde höra till
installationen men gör det inte. Som på ett nöjesfält kan man få sig en skön
rysning, nu när inte längre diamantprydda skallar chockar.
Efter denna lättköpta effekt är det dags att ta sig an Warhol/Basquiatexposén.
Jean-Michel Basquiat var den unge gatukonstnär som Andy Warhol på 80-talet
tog under sina vingars skugga. De målade tillsammans stora verk och en trött
Warhol vitaliserades av den unge mannens street-smarta konst. Ändå kan man
grubbla över om Basquiat nått världsrykte utan denna genväg till
berömmelsen. En tidig död i drogmissbruk adderade mytens skimmer åt ett i
förtid avbrutet konstnärskap.
Arken satsar således på ett säkert kort när man väljer den publikdragande
Warhol. Javisst, här finns Mao, Marilyn och en stor konservburk med
Campbells soppa liksom berömda självporträtt i silkscreen. Men det som en
gång kändes som en uppfriskande fläkt i ett stelnat konstklimat blir idag
bokstavligen en konservering. Andy Warhol kan knappast ses som den allra
hetaste samtidskonsten just nu, även om hans inflytande över det förra
halvseklet är ovedersägligt.
Inte ens på Arken kan man se den mest aktuella samtidskonsten. Samlingarna är
något mindre trötta än huvudutställningarna. Jag blir stående framför Elina
Brotherus video av en kvinna som betraktar sig i en spegel täckt av imma. Så
småningom framträder hennes blick. Den bär jag med mig som mitt fynd från
ett Arken, som varken utmanar eller stimulerar för tillfället.