Nygårds Karin Bengtsson
Three Rooms. Galleri Ping Pong, Malmö, t o m 30.1
På Galleri Ping Pong visar Nygårds Karin Bengtsson tre fotografier som
spräcker vinterdvalan med en raffinerad smäll. Förtjust och frustrerad låter
jag blicken vandra fram och åter, mellan naken hud och sammet, skönhet och
aggression. Hur kan hon med så enkla medel göra bilder fyllda med sådan
intensitet? Tre människor, tre rum och en laddning som får luften att
vibrera, tät av oförlösta känslor, melankoli och gåtfullhet. Ändå är allt så
skenbart lugnt, kompositionen så exakt och skärpan klar.
Det brukar ofta påpekas att denna konstnär, utbildad i Helsingfors och verksam
i Stockholm, i sitt arbetssätt liknar regissören. Målmedvetet väljer hon
aktör, scenografi och rekvisita, och arrangerar i minsta detalj kostymer,
ljus och poser. Hennes bilder kunde lika gärna vara stillbilder ur filmer
som fotografiska stilleben. Eller för den delen måleriska tablåer – mer än
en gång stöter jag i texter om hennes verk på referenser till
1700-talsmålaren Chardins interiörer, genomlysta av ett stilla ljus.
Fast när jag känner den vassa eggen bakom ytans utsökthet tänker jag hellre på
en klassicist som David, en mästare på att fånga undertryckt dramatik med
saklig precision.
I det här fallet ligger dock den konsthistoriska förebilden närmare till
hands. Elegant genljuder Nils von Dardels mästerverk ”Den döende dandyn” i
två av fotografierna som hon visar, men det är främst det tredje jag dröjer
vid. Med tyst ursinne intar kvinnan rummet, ansiktets knallröda färg en
skarp kontrast till kroppens behagfulla blekhet. Hennes närvaro provocerar,
på en gång hotfull och utlämnad åt min blick. Som bild betraktad är den
fascinerande, snudd på ohygglig. Som mänsklig erfarenhet förbittrat stark.
Carolina Söderholm
konstkritiker och konstvetare