Eliasson strävar här efter att liksom Bauhaus-konstnären Lázló Moholy-Nagy
’måla med ljus’. Utställningen inviger Andersen Contemporarys nya lokaler på
ett lager i Köpenhamns Nordhavn. Samtidskonsten trivs förstås i
industriområden på grund av de låga hyrorna, men under min långa promenad ut
på kajen, över järnvägsspår och mellan lastfordon, förbi skyltar om
fotoförbud och ’obehöriga äga ej tillträde’ funderar jag över konflikten
mellan skal och innehåll, fulhet och skönhet.
Den skapar en intressant brytningseffekt som ofta utnyttjas av landskaps- och
installationskonstnärer. I Seizure, ett av förra årets mer omskrivna
konstprojekt i London, fyllde Roger Hiorn en lägenhet i en rivningskåk med
kemikalier som förvandlades till isblå kristaller.
I Eliassons fall är omgivningarna den här gången inte en del av verket, men
effekten är densamma:regnbågsfärgernas skimmer förhöjs genom kontrasten med
industrihamnens betong.
Text: Ingrid Stigsdotter