Idag sker en stor del av den mänskliga kommunikationen digitalt. En text
författad med skrivmaskin framstår närmast som exklusiv. Likaså ett
meddelande skrivet med personlig handstil.
Det är bland annat mot den bakgrunden Zsuzsanna Gilices två verk
på Galleri Ping Pong i Malmö (t o m 15.12) blir intressanta. Med sitt
långsamma arbetssätt utmanar konstnären något fundamentalt i vår tids
pressade tempo. Det ligger något närmast maniskt i sättet de skapats på.
I bägge fall har Zsuszanna Gilice fyllt varje millimeter av sitt underlag,
som om hon var rädd för dess vita tomhet. Hon har hamrat på med
skrivmaskinen tills A4-ark efter A4-ark har fyllts, tills texten blivit
oläslig och färgbandet har tagit slut. Sedan har hon sammanfogat arken till
en ett stort sjok vilket hänger ner från taket. Det är vackert och
effektfullt, men mest slås jag av verkets textila karaktär. De sinsemellan
olika arken påminner nästan om en provkarta över kostymtyger.
I blyertsteckningen är hennes egen närvaro tydligare och komplexiteten
större. Lösryckta, vardagliga tankar, som ”Jag orkar inte träffa en massa
folk med barn” eller ”oj, vad dammigt det är här”, slingrar sig genom ett
myller av streck. Tillsammans bildar allt en gråtonad och varierad
skuggbild, som är svår att släppa greppet om. Det är som om man rör sig både
inne i bilden och i utkanten av konstnärens mentala rum. På en gång
bräckligt och pregnant.
JELENA ZETTERSTRÖM
journalist och konstkritiker